Sida:Post- och Inrikes Tidningar 1836-02-06.djvu/1

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


SVERIGES STATS-TIDNING,
eller
POST- och INRIKES TIDNINGAR.

N:o 30. Lördagen den 6 Februari 1836.


Meteor. Obs. Den 5 Febr. kl. 2 e. m. Barom. 25,78, 1/2 gr. kallt, S. mulet. Kl. 9 e. m. Barom. 25,55, 1 1/4 gr. kallt, S. mulet. — Den 6 Febr. kl. 6 f. m. Barom. 25,14, 1 gr. kallt, S. mulet.

Icke-Officiell Afdelning.

INRIKES UNDERRÄTTELSER.

Stockholm.

Hans Kongl. Höghet Kronprinsen bevistade i går en vid Ladevik, 5 fjerdingsväg på andra sidan om Fittja, anställd Elg-jagt, hvarvid en ung Elg fälldes, som af Hans Kongl. Höghet erhållit första skottet. Nästan alla medlemmarne af den härvarande Diplomatiska Korpsen deltogo i jagten, äfvensom uti den dejeuner, som, efter jagtens slut, af Hans Kongl. Höghet gafs vid Fittja. Klockan omkring 6 på aftonen återkom Hans Kongl. Höghet till hufvudstaden.

= Svenska Industri-Föreningens Årshögtid, den 7 Januari, hedrades äfven innevarande år med H. K. H. Kronprinsens, Föreningens höge Beskyddares, öfvervaro; och täcktes Hans Kongl. Höghet dervid afhöra uppläsningen af Föreningens årsberättelse, samt taga i ögonsigte de prof af nya slöjdealster, som till åskådande voro framställda. Åtskillige Ledamöter af den högre administrationen, af Embetsverk och vetenskapliga Samfund, voro inbjudne till högtidligheten, hvarvid dessutom Föreningens egna, för tillfället i hufvudstaden närvarande Ledamöter, tillstädeskommit.

Efter vanligheten omfattade årsberättelsen icke blott Föreningens egna angelägenheter, utan meddelade tillika de upplysningar Föreningen samlat, angående märkvärdigare framsteg eller förbättringar uti de inhemska näringsyrkena öfver hufvud, under loppet af det förflutna året.

Då berättelsen lärer komma att införas i Föreningens Tidskrift, så torde Industriens vänner i allmänhet deraf med nöje inhemta, att dessa framsteg och förbättringar hvarken varit få eller utan vigt. Största uppmärksamheten skall sannolikt fästas vid de försök, som blifvit gjorda eller förberedda till Jernhandteringens utveckling, dels på Brukssocietetens föranstaltande, dels af enskilte Jernverks-ägare, och hvaraf man, för några särdeles maktpåliggande grenar, hade åskådliga vedermälen att uppvisa vid det här ifrågavarande tillfället. Icke blott plåtjern förevisades, utan äfven stångjern, valsadt på Engelska sättet, och af äfven på Engelskt vis puddladt ämnesjern; det förra från Hr Owens valsverk i Stockholm, det senare från Hr Zethelii vid Nyby, och begge af utmärkt jemnhet. Svenska råämnets företräde var här förenadt med de egenskaper, som det Engelska tillverkningssättet framkallar, och genom hvilket det lyckats England att åt sitt jern gifva ett tillfälligt yttre värde för vissa behof, öfver hvad det kunnat uppnå genom sin inre halt.

Nyttan af varm blästers användande, både vid stångjernssmidet och tackjernsblåsningen, har under fortsatta observationer sistlidet år blifvit bekräftad, och de på Jern-Kontorets bekostnad utförda försök, hafva derjemte ledt till en upptäckt af högst betydlig vigt, nemligen, att den varma blästern utöfvar en så renande eller förädlande verkan på rödbräckt och kallbrärkt jern, att de ansenliga lager Sverige deraf äger, synas hädanefter kunna tillgodogöras med förmån, i stället för att, såsom hittills, vara föga användbara.

I afseende på kolbesparingen vid stångjernssmidet, har dock den varma blästern icke visat sig så verksam, som en ökad drift. Genom 3 smeders och 2 koldrängars användande vid Tysksmideshärden, har man nyligen lyckats förminska kolåtgången för kall bläster ända till 10 Tunnor för Skeppundet; d. v. s. till hälften emot hvad i allmänhet åtgår.

Vid de undersökningar, som den af Kongl. Maj:t tillförordnade Bergs-Kommissionen anställt sistledet år, har äfven gjorts den för hushållningen med Sveriges dyrbaraste råämne, skogen, särdeles väsendtliga iakttagelse, att vida mera kol kan utbringas ur veden, än nu erhålles i större delen af Riket. Sålunda har anmärkts: att då man i Södermanland, Östergöthland och Småland får 12 Tunnor kol ur Kubikfamnen ved, och i Nerike, Wermland, m. fl. orter 17 T:r, och på några få ställen 20; så lemnar Kolugnen vid Brevens Bruk 27 Tunnor fasta kol, ur samma vedbelopp. Då nu tillgången på jernmalm är i allmänhet god och i flere Bergslager öfverflödig; då betydligt mera kol kan utbringas än nu fås, af den ved, som årligen fälles, och kolen derjemte bli mycket drygare, förmedelst bättre kolning, varm bläster vid malmens reduktion och starkare drift i stångjernshärden; så må man lyckönska denna närings idkare till dessa stora och nästan obegagnade tillgångar, hvilkas tillvaro uppenbarar sig i en tidpunkt, då Ständernas önskan mötes af redan vidtagna Styrelseåtgärder, syftande åt ett friare författningssystem.

För fullkomnandet af stålbränningen, hafva åtgärder under förlidet år vidtagits på Bruks-Societetens bekostnad och genom dess försorg, medelst införskrifning af stålbrännare och filhuggare från England.

De vid Rörstrands Postlinsbruk af Hr Lagerhjelm påbörjade försök att frambringa ägta postlin, äro nu mera så lyckligt fortskridna, att vid deras omnämnande i årsberättelsen prof äfven kunde framvisas af ett i Sverige tillverkadt postlin, som i hvithet och genomskinlighet kan jemföras med det från Berlin under namn af Sanitätsgut inkommande, och är lika varaktigt mot kemisk och mekanisk åverkan.

Med tillfredsställelse erfor man, att utom det redan vid Klippans Pappersbruk af Hr Sunnerdahl anlagda machineri för tillverkning af så kalladt ändalöst papper, äro två andra inrättningar af samma slag i verket: den ena vid Lesebo i Småland, tillhörande Hr Aschan, och den andra vid Gryksbo nära Fahlun, tillhörig Hr Munktell. Begge lära vara så nära färdiga, att den ena till våren och den andra under loppet af sommaren lofva tillgång på det för sin hvithet, finhet och jemnhet så mycket omtyckta machinpapperet. (Forts. e. a. g.)

Wexiö d. 29 Jan. Till firande af H. M. Konungens höga födelsedag, den 26 dennes, hade Landshöfdingen till Bal inbjudit 150 personer af Stadens och Länets invånare. Under Supén föreslog Landshöfdingen H. M. Konungens Skål, som dracks under lifliga hurrarop och Folksångens afsjungaude, hvarefter Skålar i underdånighet druckos för H. M. Drottningen, Deras Kongl. Högheter Kronprinsen och Kronprinsessan, de Kongl. Prinsarne och den Kongl. Prinsessan. Balen fortsattes till kl. 3 på morgonen.

= Förliden gårdag, den 28 dennes, hade Länets Kongl. Hushålls-Sällskap sin årssammankomst, hvarvid ovanligt många Ledamöter, äfven bland allmogen, tillstädeskommo. Sedan Sällskapet öfverlagt om och beslutat flere för Länet nyttiga åtgärder i ekonomiskt afseende, begaf Sällskapet sig till stadens Rådhus, hvarest middagsmåltid i och för Carlsdagens firande var anställd, deruti i staden varande Militärer, Embets- och Tjenstemän, samt en stor del Borgerskap, jemväl deltogo. Under middagen föreslog Landshöfdingen H. M. Konungens Skål, som äfven då dracks under hurrarop och Folksångens afsjungande, med ackompagnement af Kronobergs Regementes Musik, äfvensom särskilta Skålar druckos för H. M. Drottningen och öfrige Medlemmar af det älskade Konungahuset. Slutligen föreslog äfven Landshövdingen en Skål för Kronobergs Läns välgång och förkofran. Om aftonen var Bal å Rådhuset, som bivistades af en talrik samling, och man åtskiljdes med minnet fästadt vid det dyrbara föremål, som utgjort anledningen till dessa tvänne glada dagars firande.

= Enligt Öfverjägmästarens till Konungens Befallningshafvande i Länet ingifne förteckning, hafva förlidet år i Kronobergs Län blifvit fällde 890 st. rofdjur af alla slag, och deribland 68 Wargar, 13 Lodjur och 541 Räfvar. (W. B.)

UTRIKES UNDERRÄTTELSER.

Frankrike.

Utur Journal des Débats för den 19 dennes meddela vi följande redogörelse för förloppet af den uti Deputerade-Kammaren förefallna diskussion angående ränte-nedsättnings-frågan:

"Den 18 skulle Hr Augustin Giraud framställa de anmärkningar han i sessionen sistl. Lördag begärt att få anföra, och hvartill han sett sig föranlåten af den del utaf Finans-Ministerns afgifne utveckling af skälen och anledningarne till budgetten, som rörde frågan om ränte-betalningarne. Vid början af sessionen uppläste Hr Dupin ett bref från Konselj-Presidenten, hvarigenom Kammaren underrättades, att Grefve d'Argout efterträdt Hr Humann såsom Finans-Minister. Explikationerna hafva från den stunden ombytt föremål. Sistledne Thorsdag hade Kammaren kunnat förmoda, att Hr Humann talade i Regeringens namn; det var derföre lätt att förutse, att följande så naturliga fråga skulle framställa sig för hvar och en: "Hvarföre sätter icke Styrelsen i verket en åtgärd, som den sjelf anser lämplig och nyttig?" Hr Humanns afträdande ur Ministèren har återställt allt i sitt naturliga skick. Hans yttrande var hans enskilta tanka; icke Ministerns, icke Styrelsens. Det var blott den Deputerade, som talade. Ingen kan derföre fordra någon räkenskap hvarken af Hr Humann eller af Styrelsen, som tydligt lagt i dagen, det den i detta fall vill förhålla sig fullkomligt passif.

Också hafva explikationerna mindre rört frågan om räntebetalningarne, än det sätt hvarpå denna fråga så olyckligt blifvit inför Kammaren framkastad, till stor förvåning för Ministrarne, som, mindre än någonsin, voro derpå beredda, samt de omständigheter, hvilka kunnat förmå Hr Humann att resignera, och Regeringen att välja en annan Finans-Minister.

Hr Humann har hållit ett tal. Hertigen af Broglie har svarat derpå. Explikationerna dem emellan hafva å ömse sidor varit så affattade, som man kunnat vänta af personer, som länge tillsammans sträfvat till samma mål, det vill säga, utmärkta af grannlagenhet, moderation, ömsesidig uppmärksamhet. Vi äro öfvertygade, att Hr Humann numera sjelf erkänner, att värman af hans öfvertygelse rörande räntebetalningarne måhända fört honom något för långt, och kommit honom att glömma, att det icke var i sitt eget, utan i Regeringens namn han talade; icke endast och allenast såsom Deputerad, utan som Minister. När Hr Humann närmare betänker detla, skall han ångra att, genom en i otid framställd proposition, hafva stört lugnet af en session, hvars början lofvade så mycken enighet; han bör finna, att förr än han tog sina kollegers ansvarsskyldighet i anspråk, och invecklade dem i en icke mindre uti politiskt, än i financiellt hänseende vigtig diskussion, borde de enklaste reglorna för en representatif Styrelse hafva sagt honom, det han icke borde taga ett dylikt steg, utan att derom först inhämta Ministèrens tanka. Det förefaller ganska naturligt, att en Minister är af olika tankar med sina kolleger. Gäller denna misshällighet en fråga af yttersta vigt, är det ingalunda besynnerligt, om den Minister, hvars mening ligger under, resignerar. Det hör till uppriktighetens, till hederns fordringar; det är en inom konstitutionella stater vedertagen praxis. När man ihågkommer denna omständighet, bör Hr Humanns förfarande icke förefalla någon oväntadt. Men mindre lätt blir det att begripa, huru han så plötsligen, i frågan om utvecklingen af skälen och orsakerna till budgetten, kunnat på sitt ansvar taga initiativet till en dylik fråga, och framställa den på ett sätt, att Ministern nästan tycktes inbjuda Kammaren att biträda honom.

Efler den lysande och fullkomliga upprättelse, som Hr Humann, i samma ögonblick han resignerade, lemnade grundsatserna för ett konstitutionellt samhälle, gör det oss ondt att vidare vara enträgna med detta ämne. Om vi likväl äro det, emot vår egen vilja, så ligger skälet deri, att ett dylikt exempel, om det förnyades, skulle väcka oenighet inom sjelfva Styrelsen. Antag Ministrar som handla utan att hafva tagit ett gemensamt beslut; som taga sina kollegers ansvarsskyldighet i anspråk, utan att hafva rådfrågat dem; som störta dem i kinkiga förhållanden, hvilka de ej sjelfva kunnat förutse; som kanske (ty detta låter tänka sig) vilja komma Kamrarnes opinion i förväg, och leda den till sin förmån, för att kunna segra öfver de andra Kabinettsmedlemmarnes åsigter. Antag, t. ex., en Handels-Minister, som, i en utveckling af skälen och orsakerna för en Tull-lag, förmår Kammaren att omstörta alla gällande intressen, ehuru den öfriga Ministèren kunde vara af annan tanka; en Minister, som predikar ett frihets- eller prohibitif-system, hvilket alldeles står i strid med det af Kabinettet följda. Antag en Krigs-Minister, som begär underhåll och beväring för fyrahundratusen man, när den öfriga Ministèren ansett trehundratusen man tillräckliga för behofvet. Säkert är frågan om ränte-betalningarne en af de kinkigaste man kunde upptaga. Att deröfver börja en diskussion; att till någon del öfverlemna den till Kammarens behandling, är redan att åsamka sig en särdeles ansvarsskyldighet. Ingenting är farligare än att göra ond blod derigenom att man väcker frågor, vid hvilkas behandlande man lätt kan förifra sig. När man en gång inträdt på denna bana, kan då någon säga, hvar man skall sluta? Hvilka familjer i oenighet, hvilka intressen, som korssa hvarandra! Hvilka passioner i strid, den ena mot den andra! Ministèren bör åtminstone bli underrättad om saken, och om initiativet skall komma från en af dess ledamöter, förefaller det oss nästan löjligt, att den icke, åtminstone fem minuter förr än någon annan, blir förberedd på hvad som skall ske.

Man kan utan tvifvel fråga, hvarföre en utveckling af skäl och orsaker till en lag, och i synnerhet en lag, så vigtig, som lagen rörande finanserna, hvilken i sig omfattar samtliga Ministrarnes befattningar, icke uppläses i Konseljen, innan den framställes för Kammaren. Förebråelsen är sträng. Hertigen af Broglie har svarat, att ett motsatt förhållande, från längre tid tillbaka, ägt rum. Desto sämre! Det är ett stöd mera för en ryktbar Ministers yttrande: "Den vishet, som styr de stora verldshändelsernas gång, är ofta alltför obetydlig." I detta hänseende har Hertigen af Broglies mästerliga tal förefallit oss oriktigt. Ministèren har dessutom icke infört detta bruk. Den har funnit en gammal häfd för sig, och rättat sig derefter. Vi hysa intet tvifvelsmål, att ju Ministèren, upplyst af hvad som tilldragit sig, icke skall med närmare begrundande fästa sig vid detta förhållande. Deri ligger ingen misströstan; deri ligger klokhet. Det är naturligt, att alla vilja veta hvad som skall sägas i allas namn.

Hertigen af Broglie har, för öfrigt, talat i en ädel