utströmmande ur reseivoiren lemnar i densamma fritt. Det förstås lätt att, hvilken snabbheten än må vara af cylinderns rotation, cylindern icke kan aflåta i sin reservoir för tryckvatten mer än en qvantitet af vätska, som motsvarar den, reservoiren E F sjelf utlemnar, och att följaktligen den centrifugala öfverflyttningsrörelsen skall vara så mycket långsammare, som summan af de genom skoflarne eller sidostyckena i trumman A bildade kanalsektionerna är större i förhållande till sektionen G, eller i förhållande till summan af sektionerna G af utströmningsöppningarne, om flera sådana finnas. På det sättet är man theoretiskt i stånd att konstruera apparaten så, att detta förhållande blir som man önskar. Det arbete, som t. ex. under en sekund användes för att medelst en sålunda sammansatt apparat utlemna en viss qvantitet vatten, skall alltid vara lika med den utlemnade massan, multiplicerad 1:o med hastigheten af öfverflyttningen från centrum till periferien; 2:o med kretsformiga hastigheten och 3:o med den väglängd, som beskrifves af radien utaf tröghetmomenten. Uti produkten af alla de qvantiteter, hvaraf motståndet mot mitt centrifugala hjuls rörelse beror, ingår en faktor, hvaröfver man är herre, nemligen öfverflyttningshastighelen från centrum till periferien, hvilken hastighet i theorien kan göras så liten man vill och i praktiken ganska liten, mycket mindre än enheten. Man kan i hvilken hydraulisk receptor som helst tillgodogöra den ström, som åstadkommes genom den inre centrifugala tryckningen, hvilken utvecklas och underhålles i det slutna rummet E F genom den rörliga trumman A. Jag använder likväl företrädesvis såsom hydraulisk receptor med en vattenpelare roterande machin, som jag nu går att beskrifva. Pl. 1 och 2 H (figg. 2, 5, 8, 10) är ett fast rum, ett slags ihålig trumma, hvars inre vägg företer fyra kurver, hvilka alla äro cirkelbågar. Bågarne a b och c d äro koncentriska, men den ena med en mindre radie än den andra. Bågarne a c och b d äro excentriska. Det fasta rummet H är begränsadt af två lock I, sins emellan parallella, genomborrade på midten och försedda med packningsdynor, hvarigenom går en axel J. (fig 2) I rummet H inrymmes en ihålig cylinder K (figg. 2, 5, 8), som slutar just vid locken I och hvars yttre radie är synbarligen densamma som kurvens a b. Cylindern K bär två, tre eller flera armar L (figg. 3 och 8), som förena den med nafvet M (fig. 5) på axeln J. Uti cylindern K äro inskärningar gjorda, hvilkas plan är vinkelrät mot planen af locken I. Uti dessa fördjupningar äro rörliga skoflar e (fig. 5) inrymda, hvilka ledas på sina flata sidor af de inskärningar, i hvilka de glida och på de öfriga sidorna genom trummans väggar. Om så behöfves, ledas och uppbäras de äfven, då machinen är ställd uti ett horisontalt plan, af ett starkt skaft e' (fig. 5) som glider uti ett enkom för ändamålet gjordt hål uti armarne och af andra skaft, som tjena på samma gång till ledare åt spiralfjedrar, som man ser i fig. 5. Dessa skaft och deras fjedrar äro likaledes inrymda uti hål, som äro borrade i armarne. Uti den cirkelrörelse som trumman kan taga, införas skoflarne genom den ena efter den andra af de excentriska kurverna a, c, b, d, eller utföras och stödjas emot den inre vaggen af det omgifvande kärlet, genom verkan af fjedrar eller genom centrifugalkraften, om den roterande rörelsen är någorlunda hastig. Man förstår lätt ifrågavarande machins gång. Vattnet intränger, antaga vi, genom röret G' (figg. 2 och 5), går genom öppningar G (fig. 10), som för detta ändamål äro gjorda i den excentriska skiljeväggen b d och, genom att trycka emot skofveln e (fig. 5) stöter denna ifrån e till e'. I detta ögonblick kommer den följande skofveln och tillstänger kanalen e' e' samt mottager vätskans tryckning. Vattnet, som har verkat på skofveln e, börjar då att befria sig genom öppningar, som för detta ändamål äro anbragta i den excentriska skiljeväggen c, a (fig. 5.) Skoflarne, hvilka sålunda förenas genom den vattenpelare som tynger på dem, neddraga cylindern K uti sin roterande rörelse och cylindern står genom armen L i samband med axeln J (fig. 2).
Den till drifkraft för fartyg använda aquamotorn (pl 3 & 4) består af en eller två eller flera aquamotorer (figg. 6 och 7). Jag låter här, liksom i afseende på den aquamotor, som beskrifvits å pl. 1 (figg. 2 och 3) den i gång sättande kraften verka på en vef Q och genom ett koniskl hjul R (figg. 6 och 7), direkte placeradt på axeln D till den första aquamotorn. På samma axel sätter jag vindfånget och rotatorn J. Med handkraft eller på annat sätt gifver man först rörelse åt trumman A, hvilken rörelse är tillräcklig för att efter några sekunder hafva uppdragit en vattenpelare, som kommer att trycka mot rotatorns skofvel. I början är dess verkan ringa, men så svag den än är, ökar den kraften, som satte trumman i gång. Kraften ökas och rörelsen påskyndas, vattenpelaren trycker starkare och starkare, och då drifkraften tilltager i proportion, påskyndas sålunda aquamolorns rörelse ständigt. I detta ögonblick, då vefdragaren känner att rörelsen drager honom med sig, släpper han vefven och modererar rörelsen genom att reglera strömmen med en lucka eller ventil f och den lilla löparen för hand g. Sålunda gifves rörelsen åt den första aquamotorn. För att meddela den åt den andra, öppnar man en annan lucka f', placerad på ett rör, som leder det användbara öfverskottet af den utaf den första aquamotorn frambragta strömmen uti en turbin S, hvilken genom ett drifhjul j och ett hjul i meddelar rörelsen åt axeln D' af den andra aquamotorn. Axeln D' sätter den centrifugala trumman i rörelse och denna utvecklar strömmar, som, i det de afrinna genom rören G (figg. 6 och 7), åstadkomma, genom sin återverkan i kurverna h, fartygets framåtdrifvande. Uti fig. 6:bis har jag i turbinens ställe begagnat en rotator T, som är uppsatt direkte på axeln D' af aquamotor-propellern, och på det sättet blifva hjulvexlingarne i och j (figg. 6 och 7) obehöfliga. Det må anmärkas, att den första aquamotorn uppsuger i C vattnet ur en cistern V, tills vattnet återvänder efter att hafva verkat i rotatoretna eller turbinerna. Den andra aquamotorn mottager vattnet upptill genom två rör V, som hemta det under fartyget uppsugna vattnet, under det de mot vattenlinjens horisontala plan, i hvilken de utmynna, bilda en spetsig vinkel. På uppsugningsrören k, något ofvanföre fartygets första vattenlinje, äro satta galler med stora maskor, för att afhålla främmande kroppar, äfvensom öppningar, hvarigenom man med handen kan borttaga de gräs- eller andra ämnen, som under vissa omständigheter komma och tillstoppa gallren. De två aquamotorerna (figg. 6 och 7), äfvensom den som framställes i fig. 12. samt alla andra, äro likformigt anordnade så, att vattnet, som långsamt öfverföres från centrum, der det uppsuges antingen ofvan eller nedantill, till trummans periferi, dit det föres genom centrifugalkraftens verkan, sedermera kommer att, strömmande i motsatt riktning, koncentrera, sig uti den egentliga reservoiren F för det pressade vattnet, i det att det går emellan de två fasta bottnarne l m. Men man bör alltid tillse, det gångarne, som vattnet passerar, blifva så ordnade, att arbetet fördelar sig så lika som möjligt emellan aquamotorns alla drifskoflar, och att sektionerna af nämnde gångar så beräknas, att vattnet rör sig med en så likformigt och småningom påskyndad hastighet som möjligtvis kan ske, ända från utgåendet ur den centrifugala trumman till reservoiren F. Denna sednare har i allmänhet en mycket mindre diameter än aquamotorns trumma; och i alla aquamotorer, uti hvilka vattnet ankommer till trumman ofvanifrån, är reservoiren genomgången af det rör, hvarigenom uppsugningen sker, men i aquamotor-propellern kan man gifva den en annan anordning, såsom synes i fig. 13 (pl. 6). F är reseivoiren. Den är bildad af ett cylindriskt rum a af stor diameter, försedt med fyra knärör b, med hvilka drifrören c äro hoppassade. Knärören b intaga hvart och ett 1/16 af reservoirens cylindriska yta. Den yttre cylindern a innehåller en annan sådan, som jemt hoppassar med den förra. Denna inre cylinder, som, om så behöfves, uppbäres af friktionsrullar, är rörlig och försedd med öppningar c f, anordnade såsom synes i fig. 13, så att, då cylindern medelst en inre tandad stång och ett utvexlingshjul g vändes omkring, den kan alltid hålla två af de fyra rören c tillstängda och två öppnade, antingen två, som äro krökta i samma riktningar, eller två, som äro diagonalt motsatta och böjda åt omvändt håll, samt på detta sätt åstadkomma fartygets framåt- eller tillbakagående, eller ock dess stillastående på samma plats. Axeln till utvexlingshjulet g uppstiger emellan däcken eller till sjelfva öfverdäcket af fartyget. En visaretafla, som är ställd under styrmannens ögon och mottager rörelsen från utvexlingshjulets g egen axel, upprepar den inre cylinderns rörelse och tillkännagifver dess ställning vid hvarje tillfälle. Men jag föredrager den anordning, som framställes i figg. 6 och 7. Uti denna inrättning har reservoiren F en mycket mindre diameter samt endast två knärör, med hvilka hoppassas två ledningsrör, som sedermera klyfva sig i två delar uti n för att bilda två grenar, riktade och böjda i motsatt riktning i förhållande till hvarandra. För att åstadkomma de olika förändringarne i fartygets gång, verkar en person (t. ex. på däck) på vefvarne o; dessa sätta genom passande utvexlingar, som visas i tvärhöjd genomskärning i fig. 7:ter pl. 5, samtidigt två luckor P P' i rörelse, antingen åt hvarje sida af fartyget, eller blott åt dess ena sida; och som de båda luckorna äro förbundna genom axeln q och så anordnade, att den ena tillstänger ett rör, medan den andra öppnar ett annat, erhåller man fartygets rörelser framåt och tillbaka. Skaften r af vefvarne o påskjuta, genom lämpliga utvexlingar, luckorna s, ett slags stoppare, belägna inom och längs efter fartygets sida, hvars form de antaga. Dessa luckor, som röra sig horisontalt uti ledskenor, stänga på yttre sidan den öppning, som är gjord i fartyget för utgången af drifströmmen, på den sida der denna ström är afbruten, och jemna denna del med fartygets kanter, så att skiljeväggarna t', hvarigenom drifrörens öppningar utgå, icke komma att sätta en motståndsyta mot fartygets rörelse. Innantill tillstängas dessa öppningar genom vattentäta betäckningar, hvilkas ytor uppstå genom att en rät linie, som är fäst i punkten u (fig. 7), rör sig omkring skiljeväggen t ifrån v till x (fig. 7:ter), då en konvex yta uppkommer, samt sedan genom att en rät linie, fäst i punkten y (fig. 7), rör sig ifrån u till u', följande böjningen af fartygets sida, dervid en konkav yta frambringas. För att mata aquamotor-propellern, sätter man det inre af det omgifvande kärlet i förbindelse med det yttre vattnet, medelst ett rör z (fig. 6), som man sedan stänger medelst en kran.
Min uppfinnings tillämpning på jernvägs-lokomotiver är framställd i fig. 8 pl. 2. Strömmen, som från aquamotorn kommer att mata rotatorn, följer ett rör G, som uti G' har två grenrör G' och G''. Hvart och ett deraf kan, allt efter som man öppnar det ena och tilltäpper det andra medelst luckorna f (figg. 8, 9 och 14) föra vattnet åt ena eller andra sidan af rotatorns drifskofvel genom det af grenrören G' eller G'' (hvilka för öfrigt äro inrättade som vanligt), som är öppet. Utsläppningen sker då ömsom åt ena och ömsom åt andra hållet genom ett af de två rören M eller M', belägna såsom synes af fig. 8. Rören M och M', som äro öppna eller tillslutna på samma gång som tillbringningsrören, men i omvänd riktning, förena sig i M'' till en enda kanal, hvilken återför vattnet till aquamotorns cistern. Lokomotivernas tillbakagående kan äfven erhållas genom att använda turbiner i stället för rotatorer. Man inrättar två turbiner a a' (fig. 12 pl. 2) på samma axel c; man gifver dem en gemensam reservoir b; hvar och en har dock sitt eget rör för vattnets afrinnande. Rören e e' äro hvartdera försedda med en fördämningslucka. Om man tillstänger den ena turbinens afloppsrör, verkar vattnet endast på det andra, och som de rörliga skoflarna af dessa turbiner äro riktade åt motsatt håll, skall gången efter behag omvändas och trainen skjutas framåt eller tillbaka. Figg. 15 och 16 (pl. 5) framställa en turbin, som jag enkom uppfunnit för att tillgodogöra uppsugningsströmmen. Fig. 16 visar i horisontal genomskärning hälften af skofvel-inrättningen. Den fasta skifvan A bär räta, strållikt från centrum till periferien riktade ledskenor, hvilka ensamt hafva till ändamål att leda vattnet med en likformig och regelbunden rörelse emot omkretsen af nämnda skifva, och att lugna vattnets uppstigande och förvirrade rörelser vid dess införande uti turbinens reservoir B. Denna anordning af de fasta skoflarne har för uppfyllandet af de vanliga vilkoren för vattnets införande uti drifskoflarne, fordrat, att dessa sednare antagit de former och riktningar, som visas i C fig. 16. Denna del föreställer i projektion den rörliga kransen af drifskoflarne. Fig. 6:bis visar, huru jag anbringar denna turbin i aquamotorn. Det från turbinen utgående vattnet bibehåller alltid en hastighet, hvars samkraft riktas åt ett motsatt håll i förhållande till rörelsen af det centrifugala hjulets A skoflar. Derför låter jag vattnet falla på de fasta ledskenorna E, som förändra dess rörelses riktning och gifva deråt en riktning åt samma håll, som skoflarnes i den centrifugala trumman.
Man kan gifva åt aquamotorn kraften att fortsätta sin rörelse medelst flerahanda inrättningar: 1:o medelst en turbin uppsatt såsom i figg. 6 bis, 7 bis, 15 och 16, på sjelfa axeln till aquamotorns trumma, eller annorlunda, hvarigenom betydliga vattenvolymer kunna afverkas, men med inskränkt hastighet; 2:o medelst en ensam rotator, såsom förut är beskrifvet, hvarigenom mindre volymer erhållas än med turbinen, men afverkningen kan göras med den hastighet man önskar; och 3:o medelst en turbin och en rotator på samma gång, tillsammans uppsatta på axeln till den centrifugala trumman, såsom i figg. 6 bis och 7 bis, hvarigenom erhålles större afverkning än med rotatorn ensam, och större snabbhet än med turbinen ensam. Jag kan äfven efter behag använda två eller flera aquamatorer och på samma gång en turbin eller rotator eller båda tillsamman, hvarvid de sättas emellan eller öfver hvarandra på samma axel.
Då rotatorn är bestämd att röra sig åt ena som åt andra hållet med samma hastighet och lika lätthet, kan man icke undgå att sätta skoflarne i sjelfva axeln af den rörliga trummans radie; men då åstadkommes, i det ögonblick, då skofveln har återträdt genom excentreringen, en stark gnidning af skofveln mot slidan, i hvilken den glider vid återgåendet. Detta motstånd blir betydligt, då skofvelns hastighet är sjelf betydlig. Man bör derför alltid, då rotatorn skall meddela stor hastighet åt den axel, på hvilken den är uppsatt, följa ritningen, fig. 5, i afseende på konstruktionen. Då rotatorn, i stället att öfverflytta rörelsen åt den axel, på hvilken dess inre trumma är satt, sjelf mottager rörelsen från densamma, blir han en tryck- och sugpump med stadigvarande stråle, hvilken jag äfven begagnar i mitt system och hvartill jag förbehåller mig uteslutande eganderätt. Derigenom åstadkommes en ny och för mitt system helt egendomlig hydraulisk öfverflyttning. Denna, som angifves i fig. 21, pl. 1, består af två rotatorer A och B, som äro satta i förbindelse genom rören C D E F. Både rotatorerne och rören äro vattentäta och fyllda med en vätska. Rörelsen gifves åt skofveln a, genom axeln G. I det skofveln genomlöper kanalen a c b, drifver den vattnet genom rören D F eller D J, enligt den riktning, som man låter det taga medelst luckorna D C, hvilka överensstämma med de i fig. 14, pl. 2 beskrifna. Det sålunda tillbakadrifna vattnet öfverflyttar rörelsen till skofveln a', hvilken är inrymd i kanalen till den andra rotatorn B, och kommer bakom skofveln a tillbaka uti rotatorn A genom ett af rören E och H.
Jag upphänger vanligen aqvamotorns axel och de olika organerna, som dervid äro fästade, såsom synes af figg. 17 och 18, ofvantill genom en inrättning med friktionsrullar. Uti machiner till lands kan man för ändamålet äfven begagna ett tapplager, såsom i fig. 19.
Vanligen brukade regulatorer kunna användas då man fruktar i vissa fall, att rörelsen påskyndas på ett farligt sätt; men i allmänhet är det tillräckligt att hafva en ventillucka för gångens reglerande.
Det patent jag söker afser hufvudsakligen de särskilda konstruktioner och anordningar, som jag gifver åt de olika delarne af den egentliga aquamotorn, mina turbiner och deras olika anordning; den egendomliga konstruktionen af mina rotatorer och de olika användningar man deraf kan göra, isynnerhet deras användande som pumpar och rörelseöfverflyttningsmedel: med ett ord, hvarje användande i industrien af en ström utaf vatten eller annan vätska, för att på något sätt verka vid utgåendet från en generator med centrifugalkraft, hvars konstruktion är gjord enligt den i början af denna beskrifning framställda princip.»
I anledning af denna ansökning och med stöd af Kongl. Maj:ts förnyade nådiga Förordning angående Patenter af den 19 Augusti 1856, har Kongl. Kollegium funnit skäligt härigenom tillägga Louis Coignard Patent under tio (10) års tid å den genom förenämnde ritningar samt här ofvan intagne beskrifning och förklaring framställda sammansättning af mekaniska medel för en åstadkommande af en drifmachin, benämnd Aquamotor, samt densammas användande i industrien, så att sökanden under nämnda tid må ega att, med andras uteslutande, ensam eller genom andra öfverallt inom Riket samma uppfinning utöfva; hvarvid sökanden har att ställa sig till efterrättelse hvad gällande författningar i afseende på tillverkning och försäljning af varor stadga, dock utan att för åtnjutande af patenträttigheten vara förpligtad att mästerskap eller burskap förvärfva.
Patentinnehafvaren åligger, vid påföljd af patenträttens förlust:
1:o att inom två (2) månader härefter, hvarje månad till trettio (30) dagar räknad, hafva detta Patentbref allmänneligen kungjort, genom införande af detsamma till hela dess innehåll i Post- och Inrikes Tidningar tre gånger;
2:o att inom två (2) år härefter inför Kongl. Kollegium styrka, alt han är i full utöfning af den nu patenterade uppfinningen; samt
3:o att sedermera hvarje år under hela patenttiden likaledes styrka, att uppfinningen fortfarande utöfvas.
Önskar Patent-innehafvaren att å annan person sitt Patent öfverlåta, åligger det honom sådant hos Kongl. Kollegium anmäla; skolande, i händelse öfverlåtelsen sker till någon utom Riket bosatt person, denne för någon i Sverige bosatt man, hvars namn och hemvist böra hos Kongl. Kollegium till inregistrering uppgifvas, utfärda fullmakt, att i allt hvad Patentet angår å Patentinnehafvarens vägnar tala och svara.
Slutligen har Kongl. Kollegium skolat härigenom förklara, att detta Patentbref icke må anses medföra visshet, att uppfinningen är ny eller att den kan med fördel användas. Stockholm den 31 Maj 1862.
- F. Åkerman.
- J. N. Borelius.
- A. Brändström.
- C. F. af Ström.
- G. Hegardt.
Års-Proklamata, stämningar, Domar
och Anmaningar i Skuldfordrings-
och Konkursmål.
= Genom offentlig stämning har Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hofrätt kallat och förelagt Löjtnanten Axel af Klints och hans hustru Fru Sophie af Klints, född Sontag, Borgenärer, att, vid talans förlust, antingen förr eller sist å den Tjugunionde (29) Juli innevarande år, inför Kongl. Hofrätten, vid upprop klockan 11 och innan 12 på dagen, sina fordringar vederbörligen bevaka, styrka och med ed fästa; hvilket tredje gången kungöres. Stockholm den 23 Januari 1862.
= Att Stranda Häradsrätt genom den 25 Januari 1862 utfärdad offentlig stämning kallat och förelagt Slagtaren Per Mellboms i Eijerum och hans hustrus samtlige Borgenärer, att sednast före klockan Sju på aftonen å andra rättegångsdagen af det lagtima ting, som näst sex månader efter förstberörde dag i häradet infaller, sina fordringar förete och bevaka, på sätt och i den ordning Konkurslagen föreskrifver; det varder härigenom tredje gången kungjordt.
= Genom offentlig Stämning har Laske Häradsrätt kallat Bryggaren Robert Fritiof Pripps från Borga och hans hustru Maria Lovisa Pripps samtliga Borgenärer att sist å andra rättegångsdagen af det lagtima Ting, som näst efter Sex månader från denna dag i Häradet infaller, sina fordringar, före klockan Sju på aftonen, inför Häradsrätten anmäla och bevaka på det sätt och vid det äfventyr, Konkurslagen bestämmer; hvilket härmed kungöres tredje gången. Onsjö Tingsställe den 24 Januari 1862.
- På Domare-embetets vägnar:
- Aron Lindgren.
= Att Sotholms Häradsrätt genom offentlig stämning denna dag kallat Borgenärerne i Landtbrukaren Victor Bernhard Hartmans på Sofielund i Westerhaninge socken och hans hustrus gäldbundna bo att sist före klockan sju på aftonen å andra rättegångsdagen af det Lagtima Ting, som näst efter sex månader härefter i häradet infaller, sina fordringar inför Häradsrätten bevaka på sätt och vid påföljd Konkurslagen den 12 Mars 1830 föreskrifver; varder härmed första gången kungjordt. Tingshuset vid Westerhaninge kyrka den 25 Januari 1882.
- På Domare embetets vägnar
- efter förordnande:
- H. Claëson.
= Kinnevalds Häradsrätt kallar Fordringsegare hos Carl Petersson under Sandslätt att bevaka fordringar i laga ordning å andra rättegångsdagen af laga ting 6 månader efter den 3 nästl. Februari.
- Af Domare-embetet:
- F. M. Wahlbom.
= Att Sala Rådhusrätt genom offentlig stämning denna dag kallat och förelagt Skomakaren J. E. Almgrens och hans hustrus samtlige Borgenärer att sednast före klockan 12 å Måndagen den 28 instundande Juli sina fordringar inför Rådhusrätten anmäla och bevaka, på sätt Konkurslagen den 12 Mars 1830 stadgar, det varder härigenom kungjordt. Sala Rådhus den 27 Januari 1862.
- På Rådhusrättens vägnar:
- J. A. Bovin.
= Genom offentlig stämning har Ljusdahls Häradsrätt i anledning af urarfva ansökning, kallat och förelagt aflidne Soldatsonen Olof Jonsson Walls i Walla, Färila socken, samtlige Borgenärer, att sist före klockan sju på aftonen å andra rättegångsdagen af det lagtima Ting, som sex månader efter den 29 Januari 1862 först i Tingslaget infaller, sine hos bemälde Wall egande fordringar bevaka och styrka, på sätt och vid den påföljd i konkurslagen bestämmes; hvilket härmed kungöres tredje gången.
- På Häradshöfdinge-embetets vägnar:
- Axel Reutercrona.
= Att Herrestads och Tjellmo tingslags Häradsrätts genom offentlig stamning kallat förre Nämndemannen Nils Hanssons och hans hustrus i Hågra samtlige Borgenärer att, sist klockan före 7 på aftonen å andra dagen af innevarande års laga Hösteting, sig inför Häradsrätten inställa, för att deras fordringar enligt Konkurslagen styrka och bevaka; varder härmed kungjordt.
- Af Dumare-embetet.
= Likmätigt Färs Häradsrätts utslag stämmas och föreläggas Åboen Nils Nilssons och hans hustru Anna Olsdotters i Härderup N:o 2 samtlige Borgenärer att, sist före klockan 7 på aftonen å andra rättegångsdagen af nästinstundande lagtima Hösteting bevaka, edeligen fästa och lagligen styrka deras kraf, vid förlust af vidare talan och betalningsrätt; hvilket härmed kungöres andra gången. Tingsstället Sjöbo den 28 Februari 1862.
- På Häradsrättens vägnar:
- J. A. Durling.
= Jemlikt Frosta Häradsrätts utslag stämmas och föreläggas Torparen Nils Jönssons och hans hustru Anna Svensdotters i Jepstorp samtlige Borgenärer att, sist före klockan 7 på aftonen å andra rättegångsdagen af nästinstundande lagtima Hösteting bevaka, edeligen fästa och lagligen styrka deras kraf, vid förlust af vidare talan och betalningsrätt; hvilket härmed kungöres andra gången. Tingsstället Hörby den 22 Januari 1862.
- På Häradsrättens vägnar:
- Victor Anderberg.
= Jemlikt Färs Häradsrätts utslag stämmas och föreläggas Skräddaren L. Thulins i Öfved samtlige Borgenärer att, sist före klockan 7 på aftonen å andra rättegångsdagen af nästa lagtima Hösteting bevaka, edeligen fästa och lagligen styrka deras kraf, vid förlust af vidare talan och betalningsrätt; hvilket härmed kungöres andra gången. Tingsstället Sjöbo den 17 Mars 1862.
- På Häradsrättens vägnar:
- J. A. Durling.
= Likmätigt Frosta Häradsrätts utslag stämmas och föreläggas Arrendatorn R. Ströms och hans hustru Boel Andersdotters i Hundsäng samtlige Borgenärer att, sist före klockan 7 på aftonen å andra rättegångsdagen af nästs års lagtima Vinterting bevaka, edeligen fästa och lagligen styrka deras kraf, vid förlust af vidare talan och betalningsrätt; hvilket härmed kungöres andra gången. Tingsstället Hörby den 26 Mars 1862.
- På Häradsrättens vägnar:
- Victor Anderberg.
= Likmätigt Frosta Häradsrätts utslag stämmas och föreläggas förre Arrendatorn Nils Magnus Deléns i Atarp samtlige Borgenärer att, sist före klockan 7 på aftonen å andra rättegångsdagen af nästa års lagtima Vinterting bevaka, edeligen fästa och lagligen styrka deras kraf, vid förlust af vidare talan och betalningsrätt; hvilket härmed kungöres andra gången. Tingsstället Hörby den 14 Maj 1862.
- På Häradsrättens vägnar:
- Victor Anderberg.
= Genom uträrdade offentlige stämningar har Säfvedahls Häradsrätt förelagt nedannämnde personers samtlige Borgenärer, att före klockan 7 på aftonen å andra rättegångsdagen af innevarande års lagtima hösteting med häradet sina fordringar hos Häradsrätten anmäla och bevaka på sätt och i den ordning Konkurslagen föreskrifver, vid förlust af vidare talan i saken, nemligen:
1:o Timmermannen P. Lindgrens i Majorna;
2:o Arbetskarlen P. Jonssons i Dito;
3:o aflidna Enkan Maria Elisabeth Asserlinds, född Westerberg, på nybygget i Örgryte socken;
4:o aflidne Kofferdisjömannen Anders Thorssons i Majorna;
5:o Klamparen J. A. Olssons derstädes;
6:o Drängen Petter Leander Larssons i Björkesdahl, Häryda socken;
7:o Fabriksarbetaren G. Anderssons på Aronsdahl i Örgryte socken;
8:o Machinisten Carl Gustaf Lindgrens i Majorna, och
9:o Handlanden J. H. Barkmans i Dito. Landvetters tingsställe den 3 Maj 1862.
- På Domare-embetets vägnar:
- F. M. Colliander.
= Genom utfärdade offentliga Stämningar han Gotlands Södra häradsrätt kallat följande Borgenärer att, vid förlust af vidare talan, sednast före klockan Sju på aftonen å andra rättegångsdagen af innevarande års lagtima Hösteting sina fordringar hos Häradsrätten så förete och bevaka som Konkurslagen den 12 Mars 1830 stadgar, nemligen.
1:o Skepparen Carl Johan Linds vid Hexarfve i Fardhem socken;
2:o Husbonden Jacob Cederlunds Sigers i Hafdhem socken, samt
3:o Aflidne Nils Anderssons Mulde i Fröjel socken.
Varande af Skepparen Linds Hustru Mathilda Lind samt Jacob Cederlunds Hustru Petronella Catharina Hafdelin boskilnad sökt och af Sterbhusdelegarne efter Nils Andersson Mulde Urarfvaförmån; hvilket härigenom andra gången kungöres. Skogs tingsställe den 7 Mars 1862.
- På Häradshöfdinge-embetets vägnar:
- Carl Reinh. Kökeritz.
= Genom utfärdad offentlig stämning har Arbrå Häradsrätt kallat och förelagt aflidne förre Apothekaren Bror Maurits Freeses på Nytorp och hans enka Carolina Christina Olivia Hallströms samtlige Borgenärer att, sist innan klockan Sju på aftonen å andra rättegångsdagen af Arbrå tingslags lagtima Hösteting år 1862, sina hos bemälde makar egande fordringar inför Häradsrätten bevaka och styrka, på sätt och vid det äfventyr i Konkurslagen den 12 Mars 1830 bestämmes; hvilket härmed kungöres andra gången.
- På Häradshöfdinge-embetets vägnar:
- Axel Reutercrona.
= F. Källarmästaren C. F Widegrens Borgenärer äro, genom beslut denna dag, kallade att sist före klockan 7 på aftonen å andra rättegångsdagen af det lagtima ting, som i Jönåkers härad infaller näst efter sex månader, sina fordringar beediga och bevaka. Tingsstället Gefle den 7 April 1862.
Testaments- och
Afrs-Angelägenheter.
= Okände arfvingar efter aflidne Skomakaren Carl Fredrik Söderberg i Tengby, Löth Socken, anmäle sig hos Trögds Häradsrätt för arfs utbekommande; hvilket andra gången kungöres.
= Sjömannen Pehr Viktor Carlstedt, hvilken ifrån Sverige afseglade år 1854, varder härmed underrättad, att arf tillfallit honom efter Rättaren Lars Pehrsson vid Widsbro Bruk uti Westmanlands Län; och eger han för arfvets erhållande infinna sig hos Brukets Disponent inom natt och år från det denna annons tredje gången finnes införd uti Post- och Inrikes Tidningar.
= Att arf tillfallit Enkan Brita Catharina Mårtensdotter Wallerstedts från Kronoberg i Tuna socken syster Sara Mårtensdotter och systerdotter Brita Cajsa samt öfrige både till namn och vistelseort okände arfvingar, varder dem, jemnlikt Tunaläns Häradsrätts denna dag fattade beslut, härmed kungjordt andra gången. Tingsstället Ishult den 3 Mars 1862.
- På Domare-embetets vägnar:
- H. G Nycander.
= Jemlikt Sefvedes Häradsrätts den 10 dennes meddeldta beslut, varder å okänd ort vistande August Gustafvi härigenom kungjordt, att arf efter hans aflidne faders faderbroder Eric Nordström i Snoketorp, Södra Wi socken, honom tillfallit, samt att Gustafvi har, för utfående deraf, att anmäla sig inom tid och vid påföljd, som i 15 Kap. 5 § Ärfdabalken stadgas. Wimmerby den 14 Maj 1862.
- Af Domare-embetet:
- Carl C:son Sparre.
= Arftagare efter aflidna Mamsell Ulla Silvin underrättas härmed, att för utbekommande af arf efter nämnda aflidna, anmälan derom bör ske, inom natt och år efter det denna annons första gången blifvit införd i denna tidning, hos Joh. Lönblad. Christianstad i April 1862. God Man.
= Jemlikt Södra Möre Häradsrätts beslut, varda å okänd ort vistande förre Båtsmannen Jonas Ludvig Durell från N:o 6 Hagby och hans hustru Karin Svensdotter härmed underrättade, att arf fallit dem till efter den sednares aflidne broder Sadelmakaren Jonas Petter Svensson från Botorp, med föreläggande för Durell och Karin Svensdotter att inom den tid och vid den påföljd, som bestämmas i 15 kapitlet 5 § Ärfdabalken, sådan denna § lyder i Kongl. Förordningen den 30 Maj 1835, anmäla sig hos vederbörande för lyftning af dem tillkommande arfsmedel; hvilket härmed tredje gången kungöres. Wassmolösa den 1 April 1862.
- På Domare-embetets vägnar:
- J M. Lindgren.
= Jemlikt Södra Möre Häradsrätts beslut, varda å okänd ort vistande Holger Svensson, Håkan Svensson och Nikolaus Svensson från Aplerum af Torsås socken härmed underrättade, att arf fallit dem till efler aflidna systern Kronobåtsmannen Sven Petter Holmbergs derstädes hustru Anna Maria Svensdotter, med föreläggande för Holger Svensson, Håkan Svensson och Nikolaus Svensson att inom den tid och vid den påföljd, som bestämmas i 15 kapitlet 5 § Ärfdabalken, sådan denna § lyder i Kongl. Förordningen den 30 Maj 1235, anmäla sig hos vederbörande för lyftning af dem tillkommande arfsmedel; hvilket härmed tredje gången kungöres. Wassmolösa den 1 April 1862.
- På Domare-embetets vägnar:
- J. M. Lindgren.
= Jemlikt Södra Möre Häradsrätts beslut, varda aflidne Drängen Niklas Månssons från Hult af Wissefjerda socken jemväl aflidne två syskon, brodren Ingel Månssons och en till namn ej känd systers barn, hvilka vistas å okänd ort, härmed underrättade, att arf fallit dem till efler bemälte Niklas Månsson, hvadan det åligger Ingel Månssons och hans systers barn eller deras målsman att inom den tid och vid den påföljd, som bestämmes i 15 kapitlet 5 § Ärfdabalken, sådan denna § lyder i Kongl. Förordningen den 30 Maj 1835, för arfvets lyftning sig hos vederbörande anmäla; hvilket härmed tredje gången kungöres. Wassmolösa den 1 April 1862.
- På Domare-embetets vägnar:
- J. M. Lindgren.
= Af en till Tössbo Häradsrätt den 12 sistlidne Februari efter aflidna Enkan Stina Eriksdotter från Linheden ingifven Bouppteckning inhemtas, att arf efter bemälta aflidna tillfallit hennes å okänd ort varande son Carl Jönsson, hvilken det åligger att, inom tio år från den dag denna kungörelse varder tredje gången i Post- och Inrikes Tidningar införd, sig hos vederbörande för lyftning af arfvet anmäla, vid äfventyr att varda från arfvet skiljd. Åmål den 8 April 1862.
- Af Domare-embetet.
