10. Honom började långa/ och wille tå gånga/
Och Konungens gäster warda.
Tå war förseent/ och alt förmeent/
Och dören war läst så hårda.
Han måste ståå vthe/ the rätter eij niuta/
Som förr hade warit osparda.
11. Gak snarliga bort frå thenna port/
Mine gäster äro alt satte:
Then ähran skeer tigh aldrig meer
Tu åter af mina rätter:
Tu tag nu rådh af then tigh bad/
At tu min Budh eij sätte.
12. Migh är alt emot/ och ingen boot/
Min hustru/ mitt godz/ mitt wälde:
Hwar skal jagh roo? hwar skal jagh boo?
Hwar tager jagh huus åth qwälle?
Gudh laste then stund/ jagh siuncker til grund/
Så stoor äro min missfälle.
13. O werld! tu stänger/ alt medan migh tränger/
Jagh litte alt å tin nåde:
Thet står alt skrifwit huru jagh hafwer lefwat;
Hwad skal nu warda til råda?
Himmelriket är stängt tijt jagh hade tänckt:
Nu står jagh åter i wåda.
14. Nu kommer döden/ som allom är öde/
Jagh kan eij vndan rida.
Werldenes swijk hafwer dårat migh/
Thet är min högelig qwida.
Sij/ alsköns nödh/ medh helwetis glödh/
Then måste jagh therföre lida.
Luc. 15.
Koral nr 206
[skapa ny melodi]
[skapa med samma melodi]
[rensa sidcachen]
Sidan :Koral1697/206 saknas
1. GUdh warder liknad widh en man/
Hwilken twå söner hade.
Tu lät migh fara hwart jagh kan/
Then yngre til honom sade:
Thet migh tilkommer lät migh fåå
Af godzet som här finnes;
At jagh nu ther medh handla må/
Som jagh är bäst til finnes:
Eij doger hemma blifwa.
2. Han kom ther medh i annor land/
Doch sigh til fögo fromma/