Hoppa till innehållet

Sida:Psalm1695-3.djvu/122

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

1. O Menniskia betänck all stund/ Emedan tu må lefwa/ Och äst widh wälmacht frisk och sund; Mot Gudh skal tu eij sträfwa: Ty täncke hwar man ther wäl på/ At ingen stund förbij må gåå Förutan Christlige tanckar.

2. När ett slår/ tänck ther noga på/ At tu en gång döö måste; En enig Gudh tu dyrcka så Af hiertat/ hugh och bröste. Och när tin siäl skal skiljas hän/ Hon må tå up i Himmelen Uthaf hans Änglar föras.