Hoppa till innehållet

Sida:Psalm1695-3.djvu/124

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Men haar tu fallit/ skynda tigh Och ängra sådant bitterlig; Och i reen kärlek wandra.

12. När elfwa slår/ man tänckia skal At elfwa igen blifwa/ När Judas giör thet onda fall; Them HErren fullmacht gifwer At lösa/ binda medh then macht. Synden/ igenom Andans krafft/ Medh Himmel nycklar dyre.

13. När tolf slår/ tu betänck medh flijt Then Christeliga trona/ Thess tolf artiklar medh alt nijt Bewara som tin krona. Och JEsus på sitt tolfte åhr Up i thet helga Tempel går/ Gudz rena Ord at lära.

14. När man betrachtar så hwar stund/ Skeer thet oss til stoor fromma: Låt intet ondt gåå af tin munn; Ty HErren skal snart komma. Som snaran foglen i sitt strek Begriper i ett ögnableck: Men stunden är förborgad.

1. MEdan man lefwer i werlden säll/ Skal man besinna och achta fullwäl/ At döden will oss fresta: Hans tilkommelse är oss wiss; Men tiden och stunden är oss owiss; Han wil oss wisserliga gästa. O JEsu! O JEsu! Hielp oss at tänckia wårt bästa.