1068 Om Jerusalems jämmerl. Förstöring. Om Jerusalems jämmerl. Förstöring.1069
Propheterna och wår HErre Christus them offta tilförene medh hotande förkunnat hade: skedde tilförene thesse efterföliande tekn a.
På Himmelen syntes en Comet lijk ett swerd; hwilken hwar man såg ett heelt åhr igenom/ rätt öfwer staden.
På Sötebrödsdagen/ hwilken war then ottonde dagen Aprilis/ widh nijonde timan om natten/ lyste ett så klart sken widh altaret vthi Jerusalems Tempel/ at hwar man mente at thet war liuser dagh.
Item/ En stoor koppar dör i Temlet/ hwilken tiugu karlar hade nogh medh giöra häfwa och lyffta när hon skulle vplåtas/ språng sielf vp om nattstijd/ widh siette timan; oansedt hon medh starcka bomar och låås tilsluten och bewarad war.
På then andra och tiugonde dagen i Majmånat/ syntes på alla fyra sidor i Himmelen wagnar swäfwa af och til vthi skyn; och en hoop vthrustat krijgsfolck: hwilka medh stort buller och anskrij anföllo hwar annan lika som the hade stridt och slagets sins emellen.
Natten för Pingesdagh/ när Presterna woro i Templet/ och skulle bereda hwad högtiden tlhörde/ fingo the först höra ett stort gny/ och strax ther efter een ropande röst/ som sade: Låter oss draga hädan. Ändoch en part säija thetta wara skedt på then tijd när Christus led på korsset/ och förlåten i Templet remnade.
Item/ kom och til Jerusalem på Löfhyddohögtiden en ringa man benämnd Josua Ananie son. Thenne wardt af en besynnerlig anda betagen/ så at han begynte ropa och säija: Ett roop ifrå östan: Ett roop ifrå wästan: Ett roop ifrå alla fyra wäder: Ett roop ifrå Jerusalem och Templet: En eländ klagan öfwer brudar och brudgummar: Ett roop öfwer alt folck. Sådant gräseligt ropande hade han dagh och natt vtan återwändo: lop rasande allestäds omkring i staden. Och ändoch somlig/ som misshagade thet han så ropade öfwer them/ och spådde stadenom ondt/ togs honom fatt/ och illa hudflängde honom med rys; wände han doch lijkwäl intet igen at ropa och skrika thet samma. Sedan hade the honom til Landshöfdingen/ som en Romare hade insatt öfwer them: hwilken jämmerliga lät hudflänga honom til bara benen. Men han bad aldrig ett ord om nådh/ eij heller fälte han en tår/ eller gafs något ther widh; vtan jämnt ropade vtan återwändo: wee/ wee/ wee tig tu arma Jerusalem! Theras Landshöfding Albinus hölt honom för en will och vrsinning menniska; och therföre achtade han honom intet. Thenne mannen gick så i hela sin åhr mäst allena/ och hade så got som intet vmgänge medh någon/ lika som then något besynnerligit och wichtigt hade betencka och begrunda. Och altijd hade han thetta i munnen/ wee/ wee /wee tigh tu arma Jerusalem: och wardt doch aldrig af slijkt idkeligit ropande hees. Närnu the Romare hade bestallat och belagt staden/ gick han altijd omkring på murarna/ ropade och sade: Wee Stadenom/ wee Templet/ wee folckena! På thet sidsta lade han ock thetta til/ som han intet tilförene säija plägade: Wee ock migh! Och i thet samma wardt han straxt af fiendanom död skuten. Thessa och flera gräseliga tekn tildrogo sigh Judomen til warning förr än Jerusalem wardt förstördt. Men the ther emot b vthtydde en deel thessa tekn efter sin godtyckio/ en deel förachtade the: til thess theras stora ondska medh theras fäderneslands och theras egen vndergång wåldeligen wardt öfwertygad och förlagd.
II.
Om thet ynkeliga tilstånd som war vti Juda folcksens landsändar/ och jämwäl i Jerusalem förr än thet wardt belägrat.
NÄr Judarna hade som mördare och förrädare then oskyldiag Christum kommet om halsen; begynte strax hela Judeiska rijket och regementet dagh från dagh meer och meer förwärra sigh och falla. The öfwerste presterna begynte bruka tyrannij på the andra prester. Ibland herrarna och the wäldiga wardt dageliga dags meer och meer inbördes haat/ nijt och afwund. All ting förwändes til twist och twedrägt: och hade aldeles ett sådant anseende/ at een förwandling wille komma i regementet. Vthaf slijk inbördes twedrägt illwilja och missämia som war ibland de mächtiga/ vpkommo många åthskilliga secter och skadelig partij/ hwilke mycken olycko åstadh kommo. Item i Jerusalem och vthom staden bedrefs myckit öfwerwåld/ roof och mord; så at thet syntes wäl på/ at både thet werldsliga och andeliga regementet wille falla och snart få en ända. Til thetta onda begaf sigh ock/ at Keisar Nero förskickade Gessium Florum c in i Judeska landet/ therföre/ efter han war Judendomen vthi mång stycke alt förnär och försträng. För hans girughet/ högmod och öfwerdådighet skull drefwo Judarna honom vth: och i then slachtning som han hade meth them/ lade Judarna nedh för honom meer än femtusende af thet Romerska folcket/ som han hade medh sigh på sin sido. Alltså rasade thet Judeska folcket/ och vpwäckte efter Guds tilstädielse/ som nu wille heemsökia och straffa theras missgierningar/ the Romare emot sigh til nederfall. Men så snart Nero fick thetta weta/ sände han strax Flawium Vespasianum d/ samt medh hans son Tito in Syriam. War ock på then tijden een allmännelig mening/ och rychte öfwer hela Österlandet som Swetonius Tranqwillus skrifwer e/ at af Judalandet skulle komma then som så mächtig skulle blifwa/ at han skulle hafwa regementet öfwer hela werlden. Hwilket ändoch thet sant war/ och lydde på thet andeliga Christi regemente/ som tå genom thet Hel. Evangelium öfwer hela werlden gick: Så woro doch någre som thetta förstodo/ och vtlade om thessa twå Wespasianer. Men Judarna drogo thet til sigh och vthtydde om sigh. Och efter thet the fingo i förstone framgång i några slachtningar medh sina fiender/ begynte the öfwermåtton förhäfwa sigh och högmodas; och giorde sigh(a) Joseph.1.7.Bell.Jud.c.12. Hegelipp.1.5.c.45. (b) Joseph.1.7.Bell.c.12.fin. (c) Joseph.1.2.Bell.c.13,14 (d) Joseph.1.3.Bell.c.1.Hegel.1.3.c.3 (e) Sueton.1.8.c.4.
