Litanien af Luther.
Swaret, som har sin plats i choret kan sjungas utan accompagnement, eller beledsagadt af Orgeln med swagt andrag; Likaså Prestens mässa, hwilken äfwen kan sjungas af en Soloröst från choret, eller läktaren. Den finnes här blott i ord utförd, till besparing af rum. Den sjunger i tredje tonen, och faller någon gång, för afwexling, i den andra, men slutar meningen i första och andra tonen ömsom, och kan, endast med denna uppgift, sjungas på fri hand. Om afmätt takt är ej fråga i mässan; men rythmen skapar sångaren af sin känsla för ögonblicket, blott med iakttagande af ordens tonwigt och betydelse.
Genswaret, som har sin plats på läktaren, eller ned i Kyrkan beledsagas af Orgeln med något starkare andrag, dock ej så starkt, att sången öfwerröstas. Om Församlingen sjelf sjunger hwilket är det rättaste, delas Kyrkan i twenne delar wid någon bänk, som utmärker åtskilnaden.
Litanien kan nyttjas Bönsöndagen och årets tre första Bönedagar; Den fjerde kan Te Deum sjungas, i swar och genswar, som Litanien.
Att framträda för Altaret efter predikan för sång af Litanien är presterskapet icke förment af något påbud, eller analogie af ett sådant; ej heller är det i sig motsägande någon wår Kyrkas ritus. Twertom är hwarje Prest, som äger gåfwa dertill, ock dertill uppmanade af Doctor M. Luthers eget wördnadsbjudande föredöme, äfwensom allmän sed i wår Protestantiska kyrka, wid tillfällen af dylik art. För uppbyggelsen är detta bruk ett af de dyrbaraste man wet och känner.
| 26 |
