Sida:Psalmodikon.pdf/265

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
227

De härunder tecknade tetrachorder läsas nedifrån uppåt i den första spalten, uppifrån nedåt i den andra, och åter nedifrån uppåt i den tredje, samt uppifrån nedåt i den fjerde.

  II.    
-7 1 +2 -8 -3 +2 1 -7    
+6 -7 1 +2 +2 1 -7 +6    
5 +6 -7 8 8 -7 +6 5    
4 5 +6 -7 -7 +6 5 4    
-3 4 5 +6 +6 5 4 -3    
+2 -3 4 5 5 4 -3 +2   IV.
1 +2 -3 4 4 -3 +2 1 1 +2 -3 4 4 -3 +2 1
I. -3 +2 1 -7 -7 1 +2 -3  
    III.  

Skulle, sedan stämningen af Psalmodikon är afpassad efter tonomfånget af barnens röst, någon tetrachord gå för högt för deras späda, ännu outbildade stämma, så går man den tills widare förbi, och sparar den till längre fram. Erfarne sånglärare tillåta att man öfwar barnarösten i de lägre tonerna så djupt den förmår, men att uppdrifwa den i höjden skall wara skadligt, och kunna förstöra den. Barnen lära ock deraf att skrika, hwilket i all sång är högt förbudet.

Authentisk kallas den melodie, hwilkens sång till det mesta inskränker sig inom sin skalas första och åttonde ton; Plagalisk, eller i Sidoton till den förra, kallas den melodie, hwilkens tonomfång går ifrån underliggande femte tonen till femte tonen af sin skala.

 Authentisk: 1 2 3 4 5 6 7 8

Plagalisk: 5 6 7 1 2 3 4 5

Detta twåfald genomgår alla tonarter.

Ofta öfwerstiger eller understiger en Authentisk melodie sin skalas åttonde eller första ton, likaså en plagalisk tonartens femte toner. De behålla dock sina namn