N:o 96, första raden, för 6 läs 7.
N:o 98, andra raden, för 1 läs 7.
N:o 111, sjette raden, för 43|4, läs 43|2
N:o 131, fjerde zifferraden, böra 3 och 2, såsom halftakts noter, stå hwardera midt under 4 och 4 i raden ofwanföre. I femte raden är takten förfelad, och rättas sålunda:
| 5 | 3 | 3 | 3 | 5 | m. | m. | |
| I | trones ljus för- | tröstande | |||||
Wid N:o 180 är +2 glömd i företeckningen.
N:o 187. Från de trenne sista cadenserna af denna melodie har Halleluja i wår Messa uppkommit. N:o 21 i andra Delen af Ch. Boken är den ursprungliga, oändligt sköna sången af denna psalm, som af harmonien än mer förhärligas. Under N:o 347 är melodien här upptagen.
Sid. 96, N:o 188 se 186, N:o 189 se 168.
N:o 197. Bruket har förstört denna melodies construction. Rätteligen skulle antingen första cadensen wara:
eller den femte, om mel. efter bruket bibehålles:
N:o 226. Af försynthet wille utgifwaren icke ändra +7 till -7, i sista cadensen, men ångrar sin swaghet och anhåller, att läsaren wille uppfylla den pligt han försummat. Så sjunges psalmen öfwerallt af församlingen, och hwarföre då modernisera och förgifta dess modus? Tiden och forskningen skall wisst upptäcka och bewisa, att wårt Moll och Dur äro mera konst, än natur. De gamla tonarterna, icke alltid såsom de nu af oss uppställas och insättas i wårt antagna system, utan sådana de ursprungligen woro, äro naturen trognare. Derföre uppwisa de, oaktadt wår förfalskning, skarpare åtskilnader och rikare mångfald. Om någon finner sig sårad af detta omdöme, han betänke, att här talas om kyrkosången. Den profana musiken uppwise menniskokonst och förmåga i all dess rikaste och ädlaste blomstring – detta kan ej wara fel i dess bestämmelse; – kyrkosången deremot måste wara naturens enfald trogen,
