Sida:Publikenochtidningarne1838augustblanche.djvu/35

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
33


Aria.

 Ack! detta ljufva hopp
 Skingrar min smä-ä-ä-ä-ä-ärta,
 Och detta hje-e-e-erta
 Deraf fylles opp!
Hur lätt och lifligt jag andas här!
Att se det falla, all sällhet är!
 Det stora Bihanget
 Allt är mig en borgen,
 Att Aftonblads-korgen
Skall lyftas ifrån mitt brö-ö-ö-öst —
 Ack! detta ljufva hopp
 Skingrar min smä-ä-ä-ä-ä-ärta,
 Och detta hje-e-e-e-erta
 Af fröjd fylles opp!
Hur lätt och lifligt jag andas här!
Att se det falla, all sällhet är!
All sällhet är! All sällhet är!
 All säll — het — är!

Recitativ.[1]

Men tyst! Hvad är det som jag hör?

(starka frihetspuffar bakom scenen).
  1. Arian i detta Soloparti är ur Tankred, en gammal bekant; men hvad Recitativerna beträffar, önskades att Herr Kapellmästaren ville blifva deras
3