den nobla Statstidningen — de mycket goda pläga trifvas väl tillsammans — medan jag afspisar din älskling Freja. — (Freja framträder.) På dig borde jag icke bortkasta några ord, men då jag äfven på dig bortkastat något penningar, vill jag, för de senares skull, bestå dig något af de förre: säg mig derföre uppriktigt hvad meningen är med dina piruetter och lindansaresprång, och hvarföre du alltid håller dig på slak lina? — Tror du dig kunna uträtta något för Staten, Konsten och Vetenskapen derigenom att du fyller dina spalter med anekdoter, det sämsta kram en Publicist kan kursa med, och med ovett, det äckligaste man kan tänka sig, mot Aftonbladet, samt då och då sticker emellan med något novellstycke, som, ehuru dekarteradt, likväl är för mycket groftrådigt och kittelfärgadt för att kunna bibehålla sig.
FREJA.
För att en dag värdigt kunna afhandla det allmännas intressen, ansåg jag för nödvändigt att först förbättra den periodiska pressen, genom bortryckandet af dess afarter. Aftonbladet hade genom sin dåliga ton och sina antinationella grundsatser förslappat Nationens håg för allvarsammare ämnen och förstört dess bättre smak;
