Hoppa till innehållet

Sida:Quentin Durward 1877.djvu/211

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
169

ni sjelf, som litade på honom för mycket, — vida mer än jag tillvådde. Han skulle nog troget framfört ett bref till grefvinnans slägting, med uppmaning till honom, att ej uppgifva hennes slott och löfte om snar undsättning; men ers höghet ville nödvändigt sätta hans spådomskonst på prof, och derigenom kom han i besittning af hemligheter, hvilka det lönade mödan att förråda för hertig Carl.»

»Jag skäms för mig sjelf, jag skäms för mig sjelf», sade Ludvig; »och likväl påstår man ju, Olivier, att detta hedniska folk härstammar från de visa chaldeerna, hvilka på Schinars slätter tolkade stjernornas hemlighetsfulla språk.»

Nogsamt kännande, att hans herre, oaktadt all hans klokhet och skarpsinnighet, var blott alltför benägen att blifva bedragen af spåmän, stjerntydare och hela följet af den hemliga vetenskapens föregifna adepter, samt att han till och med sjelf trodde sig ega någon någon erfarenhet i dessa konster, vågade Olivier ej vidare yrka på denna sak, utan anmärkte endast, att ziguenarn varit en dålig profet för egen del, eftersom han återvändt till Tours och ej riddat sig undan galgen, som han så väl förtjent.

»Det händer ofta, att de som äro begåfvade med profetisk kunskap ej hafva förmåga att förutse de tilldragelser som röra dem sjelfva», svarade Ludvig med mycket allvar.

»Men förlof, ers majestät», svarade den förtrogne, »men det vore, som om en man ej kunde se sin egen hand vid skenet af det ljus han bär och som visar honom alla andra föremål i rummet.»

»Han kan ej se sina egna drag vid det ljus, som visar honom andras ansigten», svarade Ludvig; »det är en jemförelse, som bättre belyser den sak, hvarom vi tala. Men derom är ej nu frågan. Ziguenarn har fått sin lön, och frid med hans stoft. Men de båda fruntimren — ej nog med att Burgund hotar oss med krig för att vi hysa dem, utan deras härvaro tyckes äfven vilja korsa mina egna familjeplaner. Min enfaldiga kusin af Orleans har sett den unga damen, och jag misstänker starkt, att åsynen af henne kommer att göra honom mindre medgörlig i fråga om hans giftermål med Johanna.»