»Män, som likna dig, inte så?» sade konungen. »Nej, Olivier, vid min heder, den gången hade du litet för brådtom, då du afsköt din pil! — Hvad! Om jag bevärdigar dig med mitt förtroende och till belöning då och då låter dig koppa mina vasaller en smula, tror du att detta gör dig duglig till man åt en så skön varelse och till högsta grefverang till på köpet? — Dig, du, som är låg till börden och ännu lägre genom din uppfostran, du, hvars vishet på det hela taget blott är ett slags bakslughet, och hvars mod är mer än tvifvelaktigt?»
»Då ers majestät tror mig sträfva så högt, tillräknar ni mig en förmätenhet, som jag ej är skyldig till», sade Olivier.
»Det fägnar mig att höra», svarade konungen, »och jag får verkligen en så mycket bättre tanke om ditt omdöme, derför att du förnekar sådana griller. Jag tyckte likväl, att dina ord lutade åt det hållet. Men för att återgå till ämnet, så vågar jag ej gifta henne med någon af mina egna undersåtar — vågar ej skicka henne tillbaka till Burgund — vågar ej sända henne öfver til England eller Tyskland, der hon sannolikt skulle tillfalla någon, som vore mera böjd att ansluta sig till Burgund än till Frankrike, och som vore beredvilligare att göra de hederliga, missnöjda borgarne i Gent och Lüttich modfälda in att förunna dem den helsosamma uppmuntran, som alltid kunde gifva Carl den Djelfves tapperhet nog att sköta, utan att han behöfde aflägsna sig från sina egna landamären; — och de voro så mogna för en uppresning, isynnerhet männen i Lüttich, att de ensamme, tillbörligt understödde, skulle gifvit min kärälsklige kusin fullt upp att sköta för en tolf månader bortåt — och i förbund med en krigisk grefve af Croye … Ack, Olivier, planen är alltför lofvande, för att jag utan något försök skulle afstå derifrån. Kan inte din fruktsamma hjerna hitta på någon utväg?»
Olivier teg en lång stund, och sade slutligen: »skulle man inte kunna ställa till ett giftermål mellan Isabella af Croye och Adolf, den unga hertigen af Geldern?»
»Huru?» sade konungen förvånad: »uppoffra henne, en så älskvärd varelse, åt en sådan usling, som afsatte, tillfångatog och ofta hotat att mörda sin egen far! Nej,
