Hoppa till innehållet

Sida:Quentin Durward 1877.djvu/215

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
173

så skall hans sätt att fria göra henne valet svårt», sade Ludvig.

»Jag hade verkligen mycket orätt, då jag beskylde ers majestät att vara för laggrann», sade rådgifvaren; »ty Adolfs af Geldern brott äro idel dygder i jemförelse med de la Marcks! — Och huru skall han råka sin brud se'n? Som ers majestät vet, så törs han ej våga sig ut ur sin Ardenner-skog.»

»Derför skall nog bli sörjdt», sade konungen; »men först och främst måste de båda fruntimren i tysthet underrättas om, att de ej längre kunna få vistas här vid hofvet, så vida jag ej vill blottställa mig för ett krig mellan Frankrike och Burgund, och att, som jag ej är sinnad utlemna dem till min kärälsklige kusin af Burgund, jag gerna såge, att de i hemlighet afreste från mina stater.»

»De skola begära att bli öfverförda till England», sade Olivier, »och vi skola då få det nöjet se henne återkomma till Flandern, beledsagad af en ö-lord med ett trindlagdt, fagert ansigte, långt brunt hår och tre tusen bågskyttar i sitt följe.»

»Nej, nej», svarade konungen; »vi våga ej — du förstår mig — så svårt förolämpa vår kärälsklige kusin af Burgund som att låta henne fara till England. Det skulle lika säkert ådraga oss hans missnöje, som om vi läte henne qvardröja här. Nej, endast åt kyrkans beskydd vilja vi anförtro henne, och det högsta vi kunna göra är att tillstädja damerna Hameline och Isabella de Croye att afresa förklädda och med ett litet följe, för att söka en tillflykt hos biskopen af Lüttich, som tills vidare kan sätta den sköna Isabella under ett klosters beskydd.»

»Och om detta kloster skyddar henne för Wilhelm de la Marck, då han får veta af ers majestäts välvilliga afsigler, så har jag misstagit mig på mannen.»

»Än se'n», svarade konungen; »tack vare vårt hemliga penninge-understöd, har Wilhelm de la Marck samlat sig ett litet vackert band af så samvetslösa knektar, som någonsin blifvit förklarade för fogelfria, hvarmed han lyckats bibehålla sig i skogarne, i en ställning, som gör honom fruktansvärd både för hertigen af Burgund och biskopen af Lüttich. Det felas honom blott ett område,