182
förnäma engelska damer, hvilka varit på pilgrimsfärd till St. Martin af Tours och nu ärnade besöka den heliga staden Köln och tillbedja relikerna efter de visa monarkerna i österlandet, som kommo till Bethlehem för att dyrka den nyfödde Frälsaren.
Utan att kunna göra sig någon riktig reda för orsaken till sin förtjusning, hoppade Quentin Durwards hjerta af fröjd vid tanken på, att han skulle få träda den sköna damen i tornet så nära och komma i ett förhållande till henne, som gaf honom anspråk på hennes förtroende, eftersom ju hennes beskydd i så hög grad var anförtrodt åt hans ledning och hans mod. Han hyste ej ett ögonblicks tvifvel, att han ju ej lyckligt skulle föra henne till målet för hennes pilgrimsfärd. Ungdomen tänker sällan på faror, och hvad särskildt beträffade Quentin, som, uppfödd i frihet, var oförskräckt och full af sjelfförtröstan, så tänkte han blott på dem för att bjuda dem spetsen. Han längtade efter att blifva befriad från den kungliga närvarons tvång, för att fritt kunna öfverlemna sig åt den hemliga glädje, hvatmed dessa oförväntade nyheter uppfylde honom och som dref honom till utbrott af förtjusning, som skulle varit fullkomligt opassande i ett dylikt sällskap.
Men Ludvig släppte honom icke så lätt. Denna försigtige monark måste ännu rådfråga en rådgifvare af helt annat slag än Olivier le Diable och som ansågs hemta sin kunskap från högre, himmelska källor, medan folket, dömmande efter frukterna, var benäget att tro Oliviers rådslag ingifna af hin onde i egen person.
Åtföljd af den otålige Quentin, stälde Ludvig derför kosan till ett särskildt torn i slottet, der den vidtberömde astrologen, skalden och filosofen Galeotti Marti, Martius eller Martivalle, ifrån Narni i Italien, författaren till den ryktbara afhandlingen De Vulgo Incognitis[1] och föremålet för sitt tidehvarfs beundran och Pauli Jovii loftal, residerade i stor beqvämlighet och prakt. Han hade en lång tid lyst vid den berömde ungerske konungens, Matthias Corvini hof, från hvilken han på sätt och vis blifvit lockad af Ludvig, som missunnade den ungerske monarken det
- ↑ Om det för allmänheten obekanta.
