184
mängd andra sällsynta saker, som det skulle blifva för vidlyftigt att här beskrifva och af hvilka flere, efter den tidens vidskepliga tro, tycktes vara afsedda till magiska ändamål.
Denne sällsamme mans bibliotek företedde en lika underlig blandning som hans öfriga tillhörigheter. Sällsynta handskrifter från den klassiska forntiden lågo blandade med digra arbeten af kristna teologer och af dessa flitiga vise, som idkade den kemiska vetenskapen och föregåfvo sig medelst den hermetiska filosofien kunna införa sina lärjungar i naturens hemligaste gömslen. Somliga voro skrifna med österländska skriftecken, och andra dolde sitt förnuft eller oförnuft under slöjan af hieroglyfiska eller kabbalistiska tecken. Hela rummet jemte de föremål af hvarjehanda slag, som der funnos, företedde en i hög grad på fantasien inverkande anblick, i synnerhet om man tillika tager i betraktande den då för tiden obestridligt allmänna tron på de hemliga vetenskapernas sanning, och denna verkan ökades ytterligare genom astrologens eget utseende och sätt, der han satt i en ofantlig länstol, hållande på att omsorgsfullt granska ett alster af den nyligen uppfunna boktryckeri-konsten, som nyss lemnat Frankfurt-pressen.
Galeotti Martivalle var en stor diger, men dock ståtlig man, ett godt stycke öfver medelåldern, hvars ungdomliga vana vid kroppsöfningar, hvilka han ännu ej alldeles bortlagt, likväl ej förmått öfvervinna hans naturliga anlag för fetma, som ökades genom stillasittande studier och böjelse för bordets nöjen. Hans drag, ehuru något för starka, voro värdiga och ädla, och en Santon skulle kunnat afundas honom det långa svarta skägg som nedföll utöfver hans bröst. Hans drägt bestod i en nattrock af det dyrbaraste genuesiska sammet, med vida ärmar, som voro hopfästa med guldhäktor och kantade med zobel. Omkring midjan var den hopfäst med en bred gördel af hvitt pergament, hvarpå zodiakens tecken voro afbildade i rödt. Han steg upp och bugade sig för konungen med åtbörden af en man, som var van vid dylika höga besök och som ej en gång för en konungs närvaro ville åsidosätta något af den värdighet, hvaraf hvar och en vetenskapens idkare då för tiden gaf sig anseende.
