Hoppa till innehållet

Sida:Quentin Durward 1877.djvu/24

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

XX

och förstöringsbegäret på andra sidan sundet. För min del är jag af lika tanke med vår tids kompetentaste domare[1], som anser, att vi hafva drifvit vår smak för det enkla för långt, och att omgifningen kring en ståtlig karaktersbyggnad fordrar några prydligare försköningar, än dem man kan erhålla medelst gräsplaner och sandgångar. Visserligen torde ett ovanligt romantiskt lige förderfvas genom försöket att anbringa dylika konstlade grannlåter; men de flesta lokaler äro af den beskaffenhet, att användandet at flere arkitektoniska prydnader, än som nu brukas, tyckes nödvändigt för att ersätta den enformiga nakenheten hos ett stort hus, som enstaka reser sig midt på en gräsplan, liksom det promenerat ut ur staden för att hemta litet frisk luft.

Det är verkligen underligt, att smaken kunnat slå om så hastigt och så fullständigt, och den enda nöjaktiga förklaringsgrunden härtill ligger i den princip, hvarefter, i en af Moliéres komedier, de tre vännerna till fadren föreslå ett botemedel för hans dotters melankoli, nämligen att förse hennes rum med taflor, tapisseri-arbeten eller porslins-saker, allt efter den handelsrörelse, som hvar och en af dessa rådgifvare idkade. Med tillämpning af dessa grundsatser skola vi kanske upptäcka, att byggmästaren fordomdags utstakade de huset omgifvande trädgårdarne och helt naturligt der utvecklade sin egen konst i statyer, vaser och stenlagda terrasser, med trappgångar och utsirade balustrader, medan den underordnade trädgårdsmästaren, som sökte få växtriket i harmoni med den herskande smaken, klipte sin murgröna till grönskande murar med torn och bastioner, och sina isolerade träd till likhet med bildhuggeri. Men bladet har sedan dess viändt sig och stält konst-trädgårdsmistaren, som han kallas, nästan i jemnbredd med arkitekten, och deraf kommer det frikostiga och nästan öfverdrifna bruk, som göres af hacka och spade, och förvandlingen af arkitektens prydliga arbeten till en ferme ornée, så föga afvikande från den i den om-

  1. Se flere ställen i Prices afhandling om det pittoreska, och isynnerhet den verkligt poetiska skildring han gör öfver hvad han erfor, då han på en nyhetsmakares begäran förstörde en gammaldags trädgård med dess häckar af idegran, dess utsirade jerngrindar och dess förvildade enslighet.