nadsvörde fadern täcktes upplysa dem rörande detta ämne.
»Detta är ett ämne, hvarom ingen gerna talar», sale priorn; »ty de som tala illa om de mäktige, etiam in cubiculo, torde erfara, att ett betvingadt ting för saken till deras öron. För att emellertid bevisa er, som synes vara en ädel yngling, och era fruntimmer, som äro fromma botgörerskor, stadda på en helig pilgrimsfärd, all den lilla tjenst som står i min förmåga, så vill jag vara öppenhjertig mot er.»
Han tittade sig derefter försigtigt omkring och sänkte rösten, liksom han varit rädd att höras.
»Folket i Lüttich», sade han, »är i lönndom uppvigladt till deras täta uppresningar af Belials män, hvilka, men, såsom jag hoppas, falskeligen, föregifva sig dertill hafva uppdrag af vår allra-kristligaste konung, hvilken jag anser bättre förtjena denna benämning, än som vore fallet, om han sålunda skulle störa lugnet i en angränsande stat. Emellertid begagnas hans namn öppet af dem som nära och underblåsa missnöjet i Lüttich. Dessutom fins der i landet en adelsman af god härkomst och ryktbar såsom krigare, men eljest, så till sägandes, en lapis offensionis et petra scandali — en stötesten och förargelseklippa för grefskapet Burgund och Flandern. Hans namn är Wilhelm de la Marck.»
»Kallad Wilhelm med Skägget, eller Ardennernas Vildgalt?» sade den unga skotten.
»Och detta med rätta, min son», sade priorn, »emedan han är såsom skogens vilda galt, som nedtrampar allt under sina klöfvar och uppristar allt med sina betar. Han hur bildat sig ett band af öfver tusen man, alla, liksom han sjelf, föraktare af all gudomlig och mensklig lag, och lefver oberoende af hertigen af Burgund, i det han underhåller sig sjelf och sitt anhang med rof och våldsamheter, utan åtskilnad utöfvade mot prester och lekmän. Imposuit manus in Christos Domini — han har lagt sin hand uppå Herrans smorda, utan att besinna att det står skrifvet: ’du skall icke antasta min smorda, och icke göra mina profeter något ondt!’ Äfven till vårt arma hus har han skickat efter summor af silfver och guld, såsom lösen för vårt och våra bröders lif, hvarpå vi såsom svar tillsände
