306
tillfogad förolämpning och glömmande hvar särskild oförrätt, värdes erbjuda dig. Nedlägg din kommandostaf, afstå från ditt befäl, befria dina fångar, återställ ditt byte utdela dina öfriga egodelar för att understöda dem, hvilka du gjort till enkor och faderlösa, ikläd dig säck och aska, tag en pilgrimsstaf i din hand och vandra barfotad till till Rom, och vi skola sjelfva medla för dig, hos den kejserlige rikskammaren i Regensburg för din kropp, och hos vår helige fader, påfven, för din arma själ.»
Medan Ludvig af Bourbon framstälde desssa villkor i en lika bestämd ton, som om han ännu innehaft sin biskopliga tron och inkräktaren bönfallande knäbojt inför hans fot, reste tyrannen sig småningom långsamt i sin stol, i det den häpnad, hvarmed han i början uppfyldes, efterhand gaf vika för raseri, tills han, då biskopen slutat, blickade på Nickel Block och höjde sitt finger, utan att yttra ett ord. Bofven högg till, som om han skött sin tjenst i slagtarhuset, och den mördade biskopen nedsjönk utan ett ljud vid foten af sin egen biskopliga tron.[1] Lütticharne, som ej voro beredda pa en så ryslig katastrof och som väntat sig få höra sammankomsten sluta med någon slags förlikning, rusade mangrant upp under utrop af förbannelse och hämd.
Men Wilhelm de la Marck ofverröstade med sin fruktansvärda stämma tumultet och skrek högt, i det han skakade sin knutna hand och utsträckta arm: »Hvad nu, era lüttichska svin, ni, som välta er i Maas-floden dy! Skulle ni våga möta er med Ardennernas Vildgalt? Hollah, ni, Vildgaltens yngel!» — en benämning hvarmed både han sjelf och andra ofta utmärkte hans soldater — »låt dessa flandriska son se era betar!»
- ↑ Den historiska sanningen har här blifvit öfverträdd. Biskopen tillfångatogs visserligen 1468 af de upproriska borgarne; men hans mord egde först rum 1482 och under följande omständigheter. Angripen af Wilhelm de la Marck, tågade han, med Lüttichs invånare, hvilka han ansåg för trogna, i fält mot denne. Men lütticharne, som voro i hemligt förstånd med fienden, lemnade i det afgörande ögonblicket biskopen i sticket och flydde, hvarpå han utan svarighet öfverväldigades och tillfångatogs. Förd inför Ardennernas Vildgalt, erhöll han af denne först ett svärdshugg tvärs öfver ansigtet och sedan banesåret. Liket utstäldes derefter någon tid naket på stora torget i Lüttich framför St. Lambertskyrkan
