landet i pilgrimsdrägter, beledsagade af en skotsk bågskytt vid det franska lifgardet, och det sägs, att den ena af dem i går afton af en ziguenare fördes till Schonwaldt, strax efter sedan vi begifvit oss derifrån, och att denne samme ziguenare försäkrat Wilhelm de la Marck, att ni ej hade något uppdrag, hvarken till honom eller till folket i Lüttich, och att ni bortstulit den unga grefvinnan och reste med henne såsom hennes älskare. Alla dessa nyheter ha kommit från Schonwaldt nu på morgonen och blifvit omtalade för oss och de andra magistratspersonerna, hvilka ej rätt veta, hvad beslut de skola fatta; ty ehuru vår egen tanke är, att Wilhelm de la Marck gått litet för handgripligt till väga både med biskopen och oss sjelfva, så tror man likväl allmänt, att han i botten är en godhjertad själ — det vill säga, då han är nykter — och att han är den enda befälhafvare i verlden, som kan anföra oss emot hertigen af Burgund; — och som sakerna nu stå, är det verkligen till en del också min tanke, att vi måste hålla god min med honom; ty vi ha gått för långt för att kunna draga oss tillbaka.»
»Er dotter ger oss ett klokt råd», sade Quentin, afhållande sig från alla förebråelser eller föreställningar, hvilka han insåg skulle vara gagnlösa att förändra det beslut, den värde magistratspersonen af eftergifvenhet både för sitt partis åsigter och sin hustrus önskan fattat. »Vi måste afresa förklädda, och det genast. Jag hoppas vi kunna lita på, att ni håller saken tyst och att ni skaffar oss medel att undkomma?»
»Hjertans gerna — hjertans gerna», sade den hederlige borgmästaren, som, ej synnerligen belåten med sitt eget handlingssätt, ifrigt grep efter detta tillfälle att godtgöra det. »Jag kan ej glömma, att jag i går afton hade er att tacka för mitt lif, både derigenom att ni uppknäppte det der fördömda stålharnesket och derigenom att ni hjelpte mig ur den andra knipan, hvilken var ännu värre, ty den der Vildgalten och hans yngel liknade mer djeflar än menniskor. Jag vill derför vara er lika trogen som bladet skaftet, såsom våra knifsmeder säga, hvilka äro de hästa i hela verlden. Och eftersom ni nu är färdigklädd, så kom den har vägen, och ni skall få se, huru stort förtroende jag sätter till er.»
