324
»Men hvarför beger ni er då inte hellre till ert befästade slott, såsom ni tänkte, då vi voro i Tours?» sade Quentin. »Hvarför ej lika gerna kalla omkring er er faders vasaller och underhandla med hertigen af Burgund i stället för att öfverlemna er åt honom? Säkert måste det finnas månget tappert hjerta, som skulle vilja strida för er sak, och jag vet åtminstone en, som gerna skulle vilja låta sitt eget lif, för att gifva ett exempel.»
»Ack!» sade grefvinnan; »denna plan, som uppgjordes af den sluge Ludvig, och, lik alla, dem han framkastade, mer afsåg hans fördel än min, har blifvit overkställbar, sedan den förråddes till Burgund af den dubbla förrädaren Zamet Maugrabin. Min frände kastades strax derefter i fängelse, och mina slott besattes af hertigens folk. Hvarje försök å min sida skulle endast utsätta mina vasaller för hertig Carls härad, och hvarför skulle jag för ett så ovärdigt föremål förorsaka mer blodsutgjutelse, än som redan skett? Nej, jag vill som en lydig vasall underkasta mig min suverän i allt, som lemnar min personliga valfrihet okränkt; och detta så mycket hellre som jag hoppas, att min faster, grefvinnan Hameline, som först tillrådde och yrkade på min flykt, redan tagit detta kloka och hedrande steg.»
»Grefvinnan Hameline!» upprepade Quentin, väckt till hogkomster, för hvilka Isabella var främmande och som blifvit bannlysta ur hans minne af de snabt på hvarandra följande, skakande tilldragelser, hvilka närmare rört honom.
»Ja — min faster — grefvinnan Hameline de Croye — vet ni något om henne?» sade Isabella. »Jag hoppas hon nu är under Burgunds beskydd. Ni tiger! Vet ni något om henne?»
Denna sista fråga, som uttalades i tonen af de lifligaste oro, nödgade Quentin att meddela henne en del af hvad han visste om grefvinnans öde. Han omnämnde, huru han blifvit tillsagd att beledsaga henne på hennes flykt från Schonwaldt, hvarvid han tagit för afgjordt, att fröken Isabella skulle åtfölja henne, samt huru han först sedan de nått skogen upptäckt, att så ej vore fallet, och då genast återvändt till slottet. Men han förbigick med tystnad den afsigt, hvari det var tydligt att grefvinnan
