Hoppa till innehållet

Sida:Quentin Durward 1877.djvu/369

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
327

hufvud så förvridet genom det mystiska prat, hon fått höra af den eländige Hayraddin, hvilken hon den dagen insläppt till en lång och hemlighetsfull öfverläggning, och hon framkastade så många sällsamma vinkar, att — att — med ett ord, jag brydde mig ej om att bedja om någon närmare förklaring, så länge hon var vid det lynnet. Likväl var det grymt af henne att lemna mig qvar.»

»Jag tror mig kunna frikalla grefvinnan Hameline för någon så elak afsigt», sade Quentin; »ty stundens oro och nattens mörker voro så stora, att jag är öfvertygad om, att grefvinnan Hameline lika säkert trodde sig åtföljd af sin brorsdotter, som jag sjelf, villad af Marthons klädsel och figur, förmodade mig vara i båda grefvinnorna de Croyes sällskap; och isynnerhet i hennes», tillade han i en låg, men uttrycksfull ton, »förutom hvilken alla verldens skatter ej skulle förmått mig att lemna Schonwaldt».

Isabella sänkte hufvudet och tycktes knapt hafva hört den tonvigt, hvarmed Quentin uttalade dessa ord; men då han började tala om Ludvigs politik, vände hon sitt ansigte åter till honom, och det blef ej svårt för dem, att genom ömsesidigt meddelande förvissa sig om, att de båda ziguenarbröderne jemte deras medbrottsling Marthon varit denne ränkfulle monarks redskap, ehuru den äldre, Zamet, med den trolöshet, som utmärker hans stam, hade försökt spela ett dubbelt spel och blifvit straffad derför.

Sålunda delgifvande hvarandra sina förtroenden och glömska så väl af det besynnerliga i sitt läge, som af vägens faror, fortsatte de resande sin färd flere timmar, hvarunder de endast stannade för att förfriska sina hästar vid ett enstaka hemman, dit de fördes af Hans Glover, som såväl i alla andra hänseenden, som äfven deruti, att han lemnade dem åt sig sjelfva, uppförde sig som en en person med förstånd och urskilning.

Emellertid tycktes den konstlade skiljemur, som samhällsbruket upprest mellan de båda älskande — ty nu kunnna vi väl gifva dem detta namn — försvunnen eller aflägsnad genom de omständigheter, hvari de voro försatta; ty om än grefvinnan kunde berömma sig af en högre rang och genom sin börd var berättigad till en ofantligt mycket större rikedom än ynglingen, hvars hela inkomst låg i hans svärd, så måste man också besinna,