360
underkastade inlösen vid återbetalning; och som jag nu, för att tala uppriktigt, kommit hit som en redlig gäldenär, beredd att afbörda mig alla mina skuldförbindelser, har jag medfört några med silfver lastade mulåsnor för att betala summan, hvilken kan räcka till att för tre år underhålla äfven er furstliga och kungliga hofhålning, kärälskelige kusin.»
»Jag vill ej mottaga ett runstycke deraf», sade hertigen, snoende sina mustascher; »inlösnings-terminen är tilländalupen, min kunglige kusin, och ej heller var det någonsin menadt, att denna rättighet skulle utöfvas, då afträdandet af dessa städer var den enda belöning min far någonsin fick af Frankrike, då han i en lycklig stund för er familj lofvade glömma min farfars mord och utbyta förbundet med England mot det med er far. Vid St. Georg, om han ej gjort det, skulle ert kungliga jag, långt ifrån att hafva några städer vid Somme, knapt kunnat behålla dem bortom Loire! Nej, jag vill ej återlemna en sten af dem, skulle jag än för hvarje sten få dess vigt i guld. Jag tackar Gud och mina förfäders visdom och tapperhet, att Burgunds inkomster, ehuru det blott är ett hertigdöme, äro tillräckliga för min hofhållning, utan att jag behöfver förskingra min arfvedel, äfven om en konung är min gäst.»
»Godt, kära kusin», svarade konungen lika mildt och saktmodigt som förut, utan att låta sig störas af hertigens högljudda ton och häftiga åtbörder, »jag ser att ni är så god vän till Frankrike, att ni ogerna skiljes från något som tillhör det. Men vi komma att behöfva en medlare, då vi komma att afhandla dessa angelägenheter i rådet — hvad säger ni om Saint-Pol?»
»Hvarken Sanct Pol eller Sanct Pehr eller något helgon i hela kalendern skall predika mig från besittningen af Peronne», sade hertigen af Burgund.
»Åh! nu missförstår ni mig», sade Ludvig leende, »jag menar Ludvig af Luxembourg, vår trogne konnetabel, grefven af Saint-Pol. — Ha, vid jungfru Maria af Embrun! Vi behöfde endast hans hufvud vid denna vår sammankomst! Det är det yppersta hufvud i Frankrike och det som bäst kan återställa en fullkomlig harmoni oss emellan!»