TJUGOSJUNDE KAPITLET.
Explosionen.
Förfärad lyssnar man, af häpnad stum,
När plötsligt långt från söder ur ett moln
Af åska digert, blixten bryter fram.
Thomson.
öregående kapitel var, i öfverensstämmelse med
dess titel, bestämdt till en återblick, som skulle
sätta läsaren i stånd att fullkomligt fatta det
förhållande, hvari konungen af Frankrike och
hertigen af Burgund stodo till hvarandra, då den förre,
föranledd, dels kanske af sin tro på astrologien, hvilken
förespeglade en lycklig utgång på ett dylikt steg, och
dels äfven af medvetandet om sina själsgåfvors
öfverlägsenhet öfver Carls, hade fattat det utomordentliga och
eljest alldeles oförklarliga beslutet att anförtro sin person
åt en vildsint och förbittrad fiendes redlighet — ett steg,
så mycket mer förhastadt och oförsvarligt, som det i dessa
stormiga tider fans flere än ett exempel på, att de heligast
besvurnas lejdebref ej varit tillräckliga att skydda dem,
uti hvilkas förmån de blifvit utfärdade, och i sjelfva
verket erbjöd den omständighet, att hertigens farfar i
närvaro af Ludvigs far, under en högtidligt aftalad
sammankomst till fredens och enighetens återställande, blifvit
mördad på bryggan vid Montereau, ett fruktansvärdt
prejudikat, i fall hertigen skulle vilja åberopa sig derpå.
Men Carls lynne, fastän sträft, vildsint, uppbrusande och oböjligt, var likväl ej, utom i passionens utbrott, trolöst eller oädelt — fel, som vanligen tillhöra kallare naturer. Han brydde sig visserligen ej om att visa konun-
