Hoppa till innehållet

Sida:Quentin Durward 1877.djvu/448

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

406

att bli föremål för andras embetspligt, än vidare utöfva den för egen räkning; men mod, mina gossar, vår nådige herre skänker oss ännu ett ädelt tillfälle att pröfva vår talang, och vi måste derför visa hvad vi duga till, såsom män, hvilka vilja lefva i häfderna.»

»Ah, jag gissar redan hvad som är fråga om», sade Trois-Eschelles. »Vår beherskare vill göra som de gamla romerska kejsarne, hvilka, då allt var förbi med dem, eller, som vi skulle säga, då de sågo sig vid foten af stegen, plägade utvälja bland sin rättvisas handhafvare någon bepröfvad tjenare, för att bevara deras helgade personer från att blottställas för de tafatta försöken af någon fuskare i vår konst. För hedningar var detta en ganska vacker sed; men såsom god katolik skulle jag draga litet i betänkande att bära hand på hans allra-kristligaste majestät.»

»Men du är då alldeles för samvetsgrann af dig, broder», sade Petit-André. »Om konungen gifver oss befallning om sin egen afrättning, så ser jag ej, huru vi vår pligt likmätigt kunna vägra att fullgöra den. Den som bor i Rom måste lyda påfven — profossens folk måste verkställa sin förmans befallning, och han konungens.

»Tig era nöt!» sade general-profossen; »här är ingen fråga om konungens person, utan endast om den grekiskt-kätterska hedningen och mahomedanska trollkarlen, Martius Galeotti.»

»Galeotti!» inföll Petit-André »nå, det är alldeles som det skall vara. Jag har aldrig sett någon af dessa taskspelande charlataner, hvilka, så till sägandes, framdansa sitt lif på styf lina, som ej slutat med att sprattla vid ändan af en sådan.»

»Det enda, som oroar mig, är, att den arma syndarn måste dö utan bikt», sade Trois-Eschelles, i det han lyfte blicken mot höjden.

»Bah, prat!» sade general-profossen; »han är en erkekättare och svartkonstnär, och ett helt prest-kollegium skulle ej kunna frälsa honom från den fördömelse han förtjent. Om dessutom något ditåt skulle falla honom in, så är du ej utan gåfvor, Trois-Eschelles, och kan sjelf göra tjenst som biktfar. Men hvad som är väsentligare, mina gossar,