414
komma fram med några undanflykter — kan ej hänvisa till någon aflägsen gynnsam förändring i strömmen, som jag med lugn skulle afbida, liksom en fåne, som tåligt sitter vid stranden och väntar, tills floden runnit bort. Här har din slughet bedragit dig. Du har varit dum nog att göra en bestämd förutsägelse, hvilken visat sig vara i botten falsk.»
»Som just skall visa sig sann och tillförlitlig», svarade atrologen djerft; »jag kan ej önska mig en större triumf åt vetenskapen öfver okunnigheten, än denna förutsägelse och dess fullbordan kommer att skänka. Jag sade dig, att han skulle bli trogen i hvarje hedrande värf — har han ej varit det? Jag sade dig, att han skulle draga i betänkande att låna sin hand åt något ondt uppsåt — har det ej verkligen varit förhållandet? Om ni betviflar det, så fråga ziguenaren Hayraddin Maugrabbin.»
Konungen rodnade djupt af blygsel och vrede.
»Jag sade dig», fortfor astrologen, »att den konjunktion, hvarunder han begaf sig åstad, bebådade fara för personen — och har ej hans stråt varit omgifven af faror? — Jag sade dig, att den bebådade framgång för afsändaren — och deraf skall du snart skörda frukten.»
»Snart skörda frukten!» utropade konungen. »Erfar jag då ej redan följderna i nesa och fångenskap?»
»Nej», svarade astrologen, ännu ha vi ej sett slutet — din egen mun skall inom kort förkunna den fördel du haft af det sätt, hvarpå ditt sändebud fullgjort sitt uppdrag.»
»Detta är — är för oförskämdt», sade konungen, »att på en gång bedraga och håna! Bort härifrån, och tro ej, att de oförrätter, du begått mot mig, skola bli ohämnade. — Det gifs en himmel uppöfver oss!»
Galeotti vände sig om för att gå. »Håll ett ögonblick!» sade Ludvig; »du spelar din roll käckt ända till slutet. Svara mig ännu på en fråga, och betänk dig noga, innan du talar. Kan din förmenta kunskap säga dig din egen dödsstund?»
»Endast i sammanhang med en annans öde», sade Galeotti.
»Jag förstår ej din mening», sade konungen.
