Hoppa till innehållet

Sida:Quentin Durward 1877.djvu/460

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

418

»— — — som om på långt när han
Ej än fått nog och än af mordlust brann.»

medan bakgrunden upptogs af Trois-Eschelles hemskt hycklande figur, med hans, liksom till en stilla bön mot höjden riktade blickar, samt af den groteske Petit-André, som, innan han somnade, roade sig med att härma sin kamrats åtbörder och grimaser.

Midt bland dessa gemena och råa fysionomier framstod astrologens resliga gestalt, vackra utseende och vördnadsbjudande drag till deras fulla fördel, och man skulle kunnat taga honom för en af de gamla Magerna, som blifvit fängslad i en röfvarkula och höll på att frammana en ande till sin befrielse. Och i sanning, om han äfven endast varit utmärkt genom skönheten af sitt skägg, hvilket i mjuka vågor nedföll öfver den hemlighetsfulla rullen han höll i handen, skulle man varit ursäktad, om man beklagat, att en så ädel prydnad förlänats en man, som missbrukade talanger, lärdom, vältalighet och ett majestätiskt yttre till befordrandet af en skälms och bedragares usla syften.

Sålunda förgick natten i grefve Herberts torn på slottet i Peronne. Då dagens första stråle inträngde i det gamla götiska rummet, inkallade konungen Olivier, hvilken fann monarken sittande i sin nattrock och häpnade öfver den förändring, som en enda natts dödsångest åstadkommit i hans utseende. Han ville uttrycka sin oro deröfver, men konungen tystade honom genom att ingå i en skildring af de olika sätt, hvarpå han på förhand sökt att skaffa sig vänner vid burgundiska hofvet, ett bemödande, som Olivier erhöll uppdrag att fullfölja, så snart han finge tillåtelse att gå ut; och aldrig hade denne illistige tjenaren varit mera förvånad öfver konungens ljusa blick och den noggranna kunskap han hade om alla de drif-fjedrar, hvilka bestämma menniskors handlingar, än under denna minnesvärda rådplägning.

Två timmar derefter erhöll Olivier tillåtelse af grefve Crèvecœur att gå ut och uträtta de uppdrag, hans herre anförtrott honom, hvarpå Ludvig skickade efter astrologen, hvilken han tycktes hafva återskänkt sitt förtroende, och höll med honom likaledes en lång rådplägning, hvars resultat tycktes skänka honom mera mod