Hoppa till innehållet

Sida:Quentin Durward 1877.djvu/467

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
425

vara en opartisk och rättvis domare. Vi vilja sjelfve tala vid Ludvig af Valois — vi vilja sjelfve förehålla honom hans mot oss begångna oförrätter och sjelfve framställa för honom den upprättelse, vi vänta och fordra. Om han befinnes oskyldig till detta mord, så kan godtgörelsen för andra förbrytelser blifva lätt nog — men om han är skyldig, hvem kan väl då säga, att ett lif, tillbragt under botöfningar i något aflägset kloster, ej vore en lika välförtjent som nådig dom? — Hvem», tillade han, uppblossande, »hvem skulle våga klandra en ännu eftertryckligare och snabbare hämd? Tillkalla ert vittne. En timme före middagen begifva vi oss till slottet. Vi skola uppsätta några punkter, hvilka han måste underskrifva, eller ve öfver hans hufvud! Det öfriga kommer att bero af undersökningen. Konseljen är slutad och I kunnen gå. Jag skall blott byta om kläder, då detta väl näppeligen är en passande utstyrsel för att uppvakta min allra-nådigaste länsherre

Hertigen lade en djup och bitter tonvigt på de sista orden, steg upp och lemnade rummet.

»Ludvigs säkerhet, och, hvad som är värre, Burgunds ära, bero på ett tärningskast», sade d'Hymbercourt till Crèvecœur och des Comines. »Skynda till slottet, Comines; du har en smidigare tunga än både jag och Crèvecœur. Underrätta Ludvig om den storm som nalkas — han lär sedan sjelf nog bäst veta, huru han skall lotsa sig fram. Jag hoppas skotten ej säger något, som kan förvärra saken; ty hvem vet, hvilket hemligt uppdrag han kan hafva haft?»

»Den unge mannen», svarade Crèvecœur, »synes väl dristig, men klok och varsam vida öfver sina år. I allt hvad han sagt till mig, yttrade han sig skonsamt om konungens karakter, i enlighet med sin pligt mot den furste han tjenar. Jag hoppas han skall bete sig på samma sätt äfven inför hertigen. Jag måste råka honom samt den unga grefvinnan de Croye.»

»Grefvinnan! — Ni sade ju att ni lemnat henne i St. Brigittas nunnekloster?»

»Ja, men jag nödgades på hertigens befallning genast skicka efter henne, och hon har blifvit hitburen i bår, emedan hon ej stod ut att resa på annat sätt. Hon var