464
bör, utan att låta sig bländas eller förvirras af deras närvaro, hvilka dessa ärebetygelser tillkomma. Hans onkel hade förskaffat honom medel att åter visa sig i de skotska bågskyttarnes uniform, i hvilken lysande drägt hans utseende och skick tog sig ovanligt väl ut. Hans stora ungdom intog äfven rådsherrarne till hans förmån, så mycket mer, som ingen af dem gerna kunde tro, att den sluge Ludvig skulle valt en så ung person till förtrogen i sina politiska intriger, och det var sålunda konungen i detta som i många andra fall hade stor fördel af sitt besynnerliga val af agenter, hvartill han vanligen utsåg sådana, hvilkas ålder och rang man skulle tyckt minst lämpa dem till ett dylikt val. På hertigens befallning, som bekräftades af Ludvig, började Quentin en berättelse om sin resa med grefvinnorna de Croye ända till grannskapet af Lüttich, sedan han först gifvit en öfversigt af konungens instruktioner, som lydde, att han skulle beledsaga dem i säkerhet till biskopens slott.»
»Och ni lydde följaktligen mina befallningar?» sade konungen.
»Ja, sire», svarade Quentin.
»Ni förbigår en omständighet», sade hertigen. »Ni anfölls ju i skogen af två vandrande riddare?»
»Det anstår ej mig att ihogkomma eller omnämna en sådan tilldragelse», sade ynglingen rodnande.
»Och det anstår ej mig att glömma den», sade hertigen af Orleans. »Denne yngling fullgjorde manligt sitt uppdrag och uppfylde sin pligt på ett sätt, som jag länge kommer att minnas. — Kom till mitt rum, bågskytt, då den här angelägenheten är afslutad, och du skall få se, att jag ej glömt din tapperhet; det fägnar mig att se, att den motsvaras af din blygsamhet.»
»Och kom till mitt också», sade Dunois. »Jag har en hjelm åt dig; ty jag tror jag är skyldig dig en.»
Quentin bugade sig djupt, och förhöret börjades ånyo. På hertig Carls befallning framtog han de skrifna förhållningsorder, han fått till vägledning på sin färd.
»Följde ni ordagrant dessa order?» sade hertigen.
»Nej, med ers nåds tillåtelse», svarade Quentin. »De anbefalde mig, som ni täcktes observera, att gå öfver Maas i närheten af Namur, hvaremot jag följde venstra
