50
varit i stånd att upptäcka. Genast upphörde musiken, fönstret tillslöts, och en på inre sidan nedfäld mörk gardin gjorde ett slut på alla vidare iakttagelser från grannens i det angränsande tornet sida.
Durward öfverraskades öfver följderna af sitt förhastande, men tröstade sig med den förhoppningen, att damen af lutan hvarken lätt kunde afstå från bruket af ett instrument, hvarmed hon tycktes så förtrogen, ej heller vara nog grym att afsäga sig njutningen af frisk luft och ett öppet fönster i det ovänliga uppsåtet, att blott för egna öron bevara de ljufva toner, hon frambragte. Kanske var det ej heller alldeles utan, att en svag portion personlig fåfänga blandade sig med dessa trösterika betraktelser. Om, som han skarpsinnigt förmodade, en vacker, mörklockig jungfru bebodde det ena tornet, så kunde hon ej vara okunnig om, att en ung, vacker, ljuslockig vandrande riddare innehade det andra, och romanserna, dessa ungdomens visa lärarinnor, hade lärt honom, att om unga damer också vore blyga, så saknade de derför hvarken nyfikenhet eller deltagande för sina grannars angelägenheter.
Medan Quentin var försänkt i dessa djupsinniga betraktelser, anmälte en af värdshusets uppassare, att en officer vore der nere och önskade tala med honom.
