Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
11
bå halfve gårn hans å Lena,
men bar på så vis, att Skenerkutt
hannt försten fram, töckte gamle Strutt.
Å Strutten dängde å slog sin kamp
å Skenerkutten han gnodde,
dä va ett ränn å dä va ett tramp,
de vren i väg satt dä snodde.
»Du blir allt ätter,» sa gamle Strutt.
»Hå vänta bare,» sa Skenerkutt.
Å gjord så lätt sôm ett litte agn
å gjord små hôpp, sôm en utter
å gjord en dans ikring Struttens vagn.
— »Dä va da skam, hva du kutter,
dä går ikringkring för mäj,» sa Strutt.
»Åh jojo men,» töckte Skenerkutt.
Å Skenerkutten han la på täng
å Strutten smacka å rappa.