Hoppa till innehållet

Sida:Räggler å paschaser 1.djvu/40

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Hallidajen.

D'ä fäll int varst rolitt te var doktare, men int ä dä fäll häller så hemtrefli te ha en rasen doktare in i stôga, sôm svär å skrämmer vete tå gamle människer. Men dä kan di fäll int hjälp. Di ä fäll tocken.

Mang doktare ha ja sett å all så ha di vôr tocken där »bit-å» å »dra-i-väg», når en kommer in å ställer sä te berett å lägg ut för dôm, hvalls sjuka ha kom ôpp å hvalls dä käns. Dä enda, di har te säj ä: »räck ut tonga» äll »klä åddä».

Men den aller varste doktare te var rasen, dä va en di kall Hallidaj ve Björkstafôrs. Hallidajen han va int fôlklik.