Sida:Räggler å paschaser 1.djvu/55

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

47


orsäckt. Men förvaltern kunn allri förlåt'en att han hadd blitt utkasta tå'n. Jämt la'n sä imot'en, hvar gang dä ble tal ôm att Johannes skull bli rätter äll teminstingens stalldräng. Å når förvaltern en gang i tia flött iffrå bruke, va Johannes så gammel, satt dä int va te tänk te gär'n te nô ann än dä han va. Å så feck han gå där å slit å dra sôm gårsdräng i all si ti.

Ve den tia, sôm ja kom te Björkstafôrs va'n övver di åtteti å va langsänna ur tjänsta. Han hadd fått sä e litta stôg ner ve såga å där lefd'en på tocka smôler, han kunn få ôppifrå harrgårn å på di öxskaftan han gjord.

För se öxskaft dä va dä end han kunn gär på gammeldagan, för yga ble dåli på'n på slute. Men den gamle kônstmästern satt i'n än å dä fanns ingen på hel bruke, sôm kunn gär bätter öxskaft än gôbben Johannes. Dä va ett sving å en fason på di öxskaftan, satt dä va e gläj te se dôm, å dä kom fôlk iffrå lang hôll för te beställ öxskaft tå Johannes.

Johannes va allt åg litt stôlt öfver di här berömd öxskaftan sin å han töckt int dä va rolitt te hör kritiserning övver dôm. Dä vesst