59
Sjuk va'n, söp gjord'en, men tocka kraft va dä i'n, satt han va go te å lôss sôm att han int söp. Ingen hadd'en te tal mä, hvar'en såg va dä bar ilsk å villsint fôlk, som bar agg te'n. Dä va int så gôdt te hôll sä ôpp i e tocka trakt.
Men når'n va hemm när säj, da bark hel ilänne lös — där behövd'en int förställ sä å där regjord bränvine i hôriveli vrå. Han ble svår imot frua å barna, satt te sist va di pocka å res sin väg iffrå'n.
Da först ble prästen Bodenius knäckt. Han bynt å töck att altihop gjord däsamm, finnan feck lef som di vell, sjôl brydd'en sä int ôm att fôlk såg på, når'n söp, å te sist låg han full bål i stôgan som ett ann vrak. Iblann va'n så ill däran ve tjänsta, satt'en las bakfram ur boka ä felt ner ur predikstoln. Da feck di mang uvännan han hadd vatten på kvarna. Han ble anmäld för kônstorium å afsätt.
Ja, sänna feck'en sôm sagdt va gå å släng i femti år ätter landsvägan, innan han dödd. Dä ä ännsôm vår harre skull ha bevart lif i'n för te var sôm e levnass predikning för fôlk att di int skull förhäv sä, int en gang ôm di ä en präst å ann fôlk bar ä fatti stacker, sôm super
