Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Ä du mä på dä.
Mi jänte ho hadde sôm jäntera plä
två yger tå sol å ett hjarte tå trä,
ja låg där å kve sôm ett kräk på knä
å sa: »vell du ta mä, så uschli ja ä?
ä du mä på dä, ä du mä på dä?»
— å tänkte, att jänta va mä.
Ho las i e bok å ho bynnte å blä
å va sôm ho rakt inte alls va mä,
Ja töla, ja ba: »ja vell fö, jag vell klä
mi käre lelle tös mä dä bäste, sôm ä,
— ä du mä på dä, ä du mä på dä?»
Da flint' ho, da sa ho: »nähä!»
