Sida:Räggler å paschaser 2.djvu/37

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

En sôm va langhört å högtänkt.

Dä va en gôbb, sôm va langhört å högtänkt hemm i sockna, där ja va. Han hörd te dôm, sôm int kan lätt bli te tänk högt, fast att di tror, att d'ä invartes å töst, di tänker. Å så va dä unnli mä'n, att'en kunn hör på langt hôll dä ann fôlk tänkt å sa ôm'en.

Mä däsamm gôbben feck se en, bynt'en på å mommel te exämpel så här, ifall dä te exämpel va ja, sôm mött'en: »Håja den där ha ja allt sett fôr — d'ä vesst en tå di lömmlan där väst — han vet'el ing, han vet'el