Hoppa till innehållet

Sida:Räggler å paschaser 2.djvu/57

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

55


Å »jasså, må dä» feck'en allt hett åg. Men når di tart ôm för'n att di kall'en »jasså, må dä», tog'en allt åssä mössa å ref sä i skael.

»Å jasså, må dä,» sa'n.

Da va dä en gang, att Annersch kom unner ett bräras, satt di feck lôf å ha in'en te lasarätte i Kallsta, å dä va allt ja sôm feck frakt in'en.

Dä va int mö lif kvar i Annersch. En öre va åslet ätter rota på'n å hang mä nö fast. Hôvvsvårn va te hällta årefven å i halsen bakte va dä a stor grop.

»D'ä allt slut mäddä nu, Annersch,» tänkt ja, för Annersch låg sôm han va dö. Men dä va int fritt att ja int tänkt, att Annersch skulle res sä ôpp å säj: »å jasså».

Ja så kom vi te lasarätte å feck ôpp Annersch i sael, där di skull bese'n, ôm dä va nô te gär ve'n. Å så la vi Annersch på ett bol, å lasarättskvennfôlka kom in mä all lavmanger å varktyg å bôrker mä ôljer, som di skull begagn på Annersch.