Lord Grenvilles bal.
— Monseigneur! svarade Chauvelin och bugade sig ännu en gång. — Madame! tillade han med en ceremoniös bugning för Marguerite.
— God afton, Chauvelin, sade hon glatt och obesvärat, i det hon räckte honom sin späda hand. — Monsieur och jag äro gamla vänner, ers kungliga höghet.
— I så fall, sade prinsen, denna gång mycket nådigt, är ni dubbelt välkommen, monsieur.
— Det är också någon annan jag ville bedja om tillåtelse att få presentera för ers kungliga höghet, återtog lord Grenville.
— Ah, vem är det? frågade prinsen.
— Madame la comtesse de Tournay de Basserive och hennes familj, som helt nyligen kommit från Frankrike.
— Mycket gärna! — De höra sålunda till de av turen gynnade.
Lord Grenville gick för att hämta grevinnan, som satt vid motsatta väggen av salongen.
— Himlen bevare oss! viskade hans kungliga höghet till Marguerite, så snart han fått syn på den gamla damens stela och kantiga gestalt. — Hon ser mycket dygdig och mycket melankolisk ut. Och jag måste bekänna, att jag finner dygden högst missklädande för ert täcka kön, madame.
— Det finns ju också åtskilliga av oss — inga namn för all del — som aldrig anlägga den, svarade Marguerite skrattande.
— Madame la comtesse de Tournay de Basserive, sade lord Grenville, presenterande den högborna damen.
— Detta fägnar mig särdeles, madame; min kunglige fader mottager, som ni vet, mycket gärna de av era landsmän, som Frankrike drivit från sin kust.
— Ers kungliga höghet är alltid så nådig, svarade grevinnan med klädsam värdighet. Pekande därefter på sin dotter, som blyg höll sig intill modern, sade hon:
— Min dotter Suzanne, monseigneur!
— Ah — förtjusande — förtjusande! sade prinsen. — Tilllåt mig nu, comtesse, att få för er presentera er landsmaninna lady Blakeney, som hedrar oss med sin vänskap. Ni och hon skola ha mycket att säga varandra, därpå är jag säker. Varje landsman till
93
