Lord Grenvilles bal.
ej denne unge herres tacksamhetsutbrott! Namnet på den där lilla intressanta blomman är välbekant för mig — och även för Frankrike.
Prinsen betraktade honom skarpt under några ögonblick.
— På min ära, monsieur, sade han, då kanske ni vet mera om vår nationalhjälte än vi själva. — Törhända ni rent av har reda på, vem han är... Se, tillade han, vänd mot de olika grupperna i salongen, damerna lyssna med spänd uppmärksamhet... ni skulle vinna stor popularitet hos det täcka könet, om ni tillfredsställde deras nyfikenhet.
— Åh, monseigneur, sade Chauvelin betydelsefullt, i Frankrike påstår ryktet, att ers höghet själv kunde, om ni så behagade, lämna den trognaste beskrivningen på denna gåtlika vildblomma.
Han kastade en snabb och skarp blick på Marguerite, medan han talade, men hon röjde ingen förlägenhet, och hennes ögon mötte oförfärat hans.
— Åh nej, min bäste! svarade prinsen. — Mina läppar äro förseglade! Och ligans medlemmar vakta noggrannt sin chefs hemligheter, så att hans sköna tillbedjarinnor få nöja sig med att dyrka en skugga...
Med stegrad värme, hela tiden dock med bibehållande av sin behagfulla värdighet, fortfor prinsen:
— Här i England behöva vi blott nämna ordet Röda nejlikan för att varje vacker kind skall övergjutas med hänförelsens rodnad. Ingen har sett honom mer än hans trogna närmaste anhängare. Vi veta ej, huruvida han är lång eller kort, mörk eller ljus, vacker eller oansenlig, men så mycket veta vi, att han är den tappraste ädling i hela världen, och vi känna oss alla ganska stolta, monsieur, då vi betänka, att han är engelsman.
— Ack, monsieur Chauvelin, tillade Marguerite, i det hon fästade en trotsig blick på fransmannens förbindliga, sfinxliknande ansikte, hans kungliga höghet skulle kunna tillägga, att vi se upp till honom som till en av forna tiders hjältar... vi bära hans färg... vi darra för hans skull, när han svävar i fara, och jubla högt med honom i segerns stund.
Chauvelin endast bugade sig artigt såväl för prinsen som för Marguerite; han kände att bägge dessa tal — vardera på sitt sätt
95
