I Dover.
skrattade Sally och satte ned de nyfyllda stopen på bordet. — Ligger gamla farmor på sitt yttersta och ni vill råka den fattiga själen, innan hon far hädan? Tänk att det rent av står för livet!
En godmodig skrattsalva hälsade denna kvickhet, som gav de närvarande stoff till mycket skoj och skämt i långliga tider.
Sally tycktes nu mindre angelägen om att komma tillbaka till sina grytor och pannor. En ung man med ljuslockigt hår och pigga och klara blå ögon upptog det mesta av hennes uppmärksamhet och hela hennes tid, medan mustiga kvickheter rörande Jimmy Pitkins föregivna farmor flögo från mun till mun, blandade med tjocka moln av stinkande tobaksrök.
Mitt framför eldstaden, med skrevande ben och en lång lerpipa i munnen, stod krögarfar själv, den förträfflige herr Jellyband, värden på »Fiskarens vila», liksom hans far varit före honom och hans farfar och farfars far med, för den delen. Med sin stora och digra gestalt, sin jovialiska uppsyn och sin begynnande flintskalle var herr Jellyband verkligen typen för en lantlig John Bull från denna tid — den tid, då den engelska fördomsfullheten stod på sin höjdpunkt, då för en engelsman, han måtte vara lord, godsherre eller bonde, hela den europeiska kontinenten var ett näste av sedligt fördärv och hela återstoden av världen ett outforskat område, uppfyllt av vildar och människoätare.
Där stod han, krögarfar, värdig och säker på sina duktiga ben, rökande sin långpipa och frågande katten efter dem därhemma och föraktande allting utom Englands gränser. Han bar den typiska eldröda västen med lysande mässingsknappar, korderojbyxorna, de grå kamgarnstrumporna och de prydliga, spännprydda skor, som gåvo sin säregna prägel åt varje rättsinnig värdshusvärd i Stora Brittannien på denna tid — och medan den vackra, moderlösa Sally behövde fyra par bruna händer för att uträtta allt det arbete, som lades på hennes välbildade skuldror, diskuterade fader Jellyband nationernas angelägenheter med de mest gynnade av sina gäster.
Skänkrummet, som upplystes av två från takbjälkarna nedhängande, blankpolerade lampor, såg verkligen i högsta grad trevligt och inbjudande ut.
14
