20 Motioner 11 Första kammaren, Nr 21. bilisten använde "knepet att stanna bilen, vilket dock sällan förekommen. Tutandet till fotgängare att vika för bilens obehindrade framfart är ett uttryck för denna föreställning. Någon förtursrätt principiell eller ens faktisk för fotgängare anses åter icke föreligga. Lagen bör draga ett brett streck över sådana förvillelser. Om en motorförare nära framför sig ser en fotgängare bör han själv betrakta sig som fotgängare samt vid behov stanna, köra i gående eller söka sig en annan riktning i sakta mak, så att fotgängaren ej äventyrar något samt får behålla-en normal framfärd till sina mål, vilka äro lika berättigade som automobilens. En person, som kört bil mycket i hela Sverige och aldrig tutat sig fram utan städse iakttagit vad nu ifrågasatts, har sagt mig att han genom en sådan metod undgått alla tillbud till bilolyckor för andra liksom för sig själv. Därmed äro vi inne på den tysta motorfarten. Det nuvarande oväsendet i större städers tätare bebyggelse skall väl någon gång ha spelat ut sin roll. Luften fylles med hetsande stridssignaler, hemmen invid gatorna få ingen ro varken för sjuka eller friska och icke ens om natten, då det borde vara tillåtet att få sova. Genom att borttaga denna bilarnas högljudda befallning "ur vägen" tvingas motoristen till varsamhet och respekt för annan trafik. Motorfordonet blir endast på dylika vägar en lojal institution. Det får i alla fall tillfälle i det långa loppet att tillgodogöra den biläkande allmänheten möjligheterna till större fart, vilka det naturligtvis icke är meningen att upphäva. En annan osed, framsprungen ur den förmenta rätten att hålla farten, är det obesvärade sätt, varpå bilismen, åtminstone i Stockholm, utan att minska farten överdådigt rundar korsvägar utan sikt till den nya inslagna vägen. Vad skall en fotgängare på en gata taga sig till vid en sådan livligt trafikerad korsväg. Han måste stanna på trottoiren, se sig bakåt och framåt efter sin gata samt passa på ett tillfälle då motorfordon från någondera sidan befinna sig på så pass långt avstånd, att de ej kunna antagas hinna eventuellt svänga in på korsgatan, innan vandraren hunnit över till nästa trottoirrefug. Samtidigt måste han se åt korsgatans båda sidor för att även därifrån undgå bilar i omedelbart framrusande. Nyligen på väg efter en huvudgata och på väg att övergå en korsande bakgata svängde plötsligt en bil bakifrån om hörnet, när jag tillryggalagt bakgatans halva bredd. I full fart - sannolikt olaglig även den - tog bilen väg emellan mig och trottoiren på andra sidan. Det luftade i min rock. Om jag hunnit taga ett steg till hade jag varit över-körd trots min uppenbara förtursrätt. Om det är samhällets mening att envist upprätthålla en sådan livsfara för fotgängare veta vi. att då slocknar för oss allt hopp om frigörelse från ett så olidligt förtryck. Således varje gatuhörn utan tidig sikt får rundas endast med körning i 35011112. Iå att bilßfl Ölšflflblivklilten kan stanuas. Detta bör också stå i lagen. Därmed minskas den allmänna nervositeten på vägarna, l lagen bör också lösas den i författningarna olösta frågan om (öm.
