Motioner i Första kammaren, Nr 88. 7 Nr 38. .-\v herrar Bergqvist och Carlström, i anledning wv Kungl. Maj :ts proposition angående vissa frågor rörande folkundervisn/ingen i rikets nordligaste grålnsorter. I proposition nr 17 har Kungl. Maj :t hemställt, att riksdagen måtte medgiva, att Kungl. Maj :t må äga att utfärda föreskrifter rörande anordnande av undervisning i finska språkets läsning och skrivning i fortsättningsskolan inom vissa i propositionen uppräknade skoldistrikt i Norrbottens län. Tillfälle till sådan undervisning skulle beredas inom samtliga de ifrågavarande skoldistrikten, men deltagandet i undervisningen skulle vara frivilligt i så måtto, att det skulle bero på anmälan av vederbörande målsmän, om deras barn skulle deltaga däri. Fortsättningsskolan skulle sålunda få två linjer, nämligen en utan och en med undervisning i finska. De barn, som valde den finska linjen, finge en inskränkning av sin undervisning i skolans vanliga läroämnen, som motsvarade det antal timmar undervisningen i finska krävde. Denna Kungl. Maj :ts hemställan utgör ett upprepande av den framställning i ärendet Kungl. Maj :t gjorde till 1932 års riksdag. Den proposition, som då förelåg, remitterades av statsutskottet för yttrande till skolstyrelserna i samtliga här ifrågavarande skoldistrikt. När svaren inkommo på denna remiss, befanns det, att alla skolstyrelser utom två bestämt avstyrlrt förslaget. Av de två, som tillstyrkte förslaget, ansåg den ena dock icke åtgärden behövlig för dess eget skoldistrikt. På grund av de ingångna svaren från ortens skolmyndigheter beslöt statsutskottet hemställa om avslag å den kungl. propositionen, och båda ka-mrarna biträdde utskottets förslag. Ett av huvudskälen varför skolstyrelserna avböjde den föreslagna finska undervisningen var, att den skulle inkräkta på den övriga sä välbehövliga undervisningen för de barn, som deltogo i de finska övningarna. Den framställning, som nu föreligger, har icke i någon mån undanröjt denna mycket befogade betänklighet. Om överhuvudtaget en finsk lmdervisning skall beredas ungdomen i de östra gränssocknarna - något som den långt övervägande delen av ortsbefolkningen dock ej anser nödvändigt - synes det böra tagas under övervägande, huruvida icke detta kan ske utan intrång på den egentliga skolundervisningen. Man kan tänka sig andra utvägar än den nu föreslagna. På sin tid voro särskilda sakkunniga tillkallade för att avge förslag rörande folkskoleväsendet i de finsktalande delarna av Norrbottens län. Dessa sakkunniga, som avgåvo sitt betänkande år 1921, föreslogo bland annat, att undervisning i finska skulle införas i fortsättningsskolorna för de elever,
