12 Motioner i Första kammaren, Nr 42. att han av denna anledning hittills icke varit i tillfälle åtaga sig mera än fyra timmars daglig tjänstetid. Att i Vadstena skaffa annan kompetent extra ordinarie arbetskraft för enbart tre av de tju timmar dagligen, vartill tjänstgöringen höjdes genom 1925 års lönereglering, har tydligen icke låtit sig göra, lika litet som annan kvalificerad innehavare av amanuensbefattningen än den nuvarande nu där skulle kunna erhållas, såvida han icke tillförsäkras heltidsarvode. Det från år 1925 och även under innevarande budgetår utgående anslagsbeloppet till de icke-ordinarie i landsarkivet (4,6OO kronor) har emellertid redan från början varit otillräckligt för avlönande av den personal, som var anställd i detsamma vid 1925 års lönereglerings ikraftträdande och som fortfarande där tjänstgör. Denna - den redan nämnde förste amanuensen med fyra timmars daglig tjänstetid och ett kvinnligt skrivbiträde med heltid - har kunnat bibehållas vid för dem av riksarkivet fastställda löneförmåner (för amanuensen årligen 3,196 kronor 56 öre, d. v. s. ersättning för 4 timmars daglig tjänstgöring enligt 18 lönegraden 21 klassen och ortsgrupp C) endast genom amanuensens överflyttning i avlöningshänseende till vikariatsanslaget såsom förordnad för landsarkivarien ej blott under dennes hela semester (45 dagar) utan även under de trettio dagar, denne måst, ehuru han ej haft skyldighet därtill, för amanuensanslagets utdrygande utföra inspektioner. Sedan den kvinnliga befattningshavaren avancerat till 6 lönegraden, har hon från och med år 1934 till följd av de otillräckliga anslagsmedlen fått sin förutvarande heltidstjänstgöring minskad till sex timmar. Trots denna nedsättning har de nämnda icke-ordinarie befattningshavarnas sammanlagda avlöning (vikariatsersättningar och dyrtidstillägg därvid icke inräknade) under budgetåret 1933/1934 överskridit den beviljade anslagssumman med 471 kronor 2 öre, vilket låtit sig göra endast genom att landsarkivarien dels förrättat inspektioner av lokala arkiv, dels uttagit nödigt antal semesterdagar, så att amanuensens avlöning under denna tid kunnat bestridas ur vikariatsanslaget. Icke-ordinarie-anslaget har så mycket mindre kunnat räcka att avlöna vikarier för amanuensen och skrivbiträdet under deras semesterledigheter, då landsarkivarien alltså måst förrätta även delar av deras tjänsteplikter. Det har tyvärr icke heller kunnat undvikas, att till följd av den rådande knappheten på arbetskraft i instruktionen föreskrivna ordnings- och förteckningsarbeten under ett decennium så gott som helt legat nere. Stora leveranser av viktiga arkiv ha icke kunna behandlas och äro därför icke i forskning-sbart skick. Den genom författningsändring år 1930 från riksarkivet till landsarkiven överflyttade granskningen av inkomna arkivförteckningar från vissa statliga myndigheter inom arkivdistriktet har icke kunnat fullgöras. Mängden av registratorsgöromål hotar att i stället alldeles absorbera landsarkivariens hela ämbetstid och att för honom omöjliggörn att ägna sig åt do arkivvårdande uppgifter Kungl. Maj :ts instruktion för lundsnrkiven ålägger honom. Ett av icke-ordinarie-anslagets otillräcklighct bt-tingnt, allvarligt missförhållande är vidare, att amanuensen till följd av sin koimnnnnila befattnings ämbetsplikter hindras att även vid förordnande som landsnrkivarie ntsträcka sin
