Sida:RD 1935 23.djvu/345

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Ålolo'rmer s' Första kammaren, Nr 70. I Nr 70. Av herrar Sandén och Strömberg, i anledning av Kungl. Imay':ts förslag till personalstat för Vipeholms sjukhus. I statsverkspropositionon för år 1935 under femte huvudtiteln, sinnessjukvårdsanstalterna, föreslås till stat för budgetåret 1935/1936 bl. a. för det nya sinnessjukhuset Vipeholm en personalstat, som ur flera synpunkter synes kräva en justering. Den av medicinalstyrelsen föreslagna personalorganisationen vid Vipeholms sjukhus sammanfaller, evad det gäller avdelningarnas indelning och ledning, i det närmaste med den anordning, som rådde vid vissa sinnessjukhus före personalens uppförande på ordinarie stat 1919. Sjukhuset är organiserat på 8 dubbelavdelningar under ledning av var sin översköterska. Underavdelningarna skola stå under ledning av en skötare eller sköterska och tilldelas ett s. k. nästansvarige-arvode. I realiteten blir dock denne skötare resp. sköterska avdelningsledare och ansvarig för förråd och inventarier. För detta kan ett arvode, som för närvarande är fastställt till 60 kronor pr år, icke anses utgöra skälig ersättning. Därtill kommer, att den skötare resp. sköterska, som vid semester eller annan ledighet skulle uppehålla tjänsten, enligt nu gällande bestämmelser ej skulle erhålla någon som helst ersättning. Denna organisation underkändes också vid personalens uppförande på ordinarie stat. Det kan erinras om, att 1928 års löneregleringskommitté i sitt år 1930 avgivna betänkande föreslår, att ansvarsarvodet skall helt bortfalla. Intet hinder synes heller för sinnessjukhusens vidkommande möta, då varje avdelningsledare är överskötare eller översköterska, att viss för dag fastställd ersättning för uppehållande av högre tjänst skall utgå även för kortare tid än 7 dagar. Den föreslagna organisationen för Vipeholms sjukhus skulle emellertid omöjliggöra förslagets genomförande, ty dessa dubbelavdelningar utgöra nya enheter, som kräva införandet av en ny grad av skötare resp. sköterskor, för att efter vanliga grunder kunna inordnas i det nuvarande avlöningssystemet. Intet hinder torde möta för att även vid detta sjukhus använda den vanliga organisationen. Som dubbelavdelningarna äro belägna i samma våning, kunna de säkerligen sammanslås och ställas under ledning av en överskötare eller översköterska. En ej obetydlig besparing av personal skulle säkerligen härigenom ernås, särskilt om översköterskorna på de sex oroliga avdelningarna utbytas mot överskötare. Ty dessa överskötare kunna vid sidan av sin uppgift som avdelningsledare utföra annat å resp. avdelningar förekommande arbete. Det torde vara helt uteslutet, att en översköterska å en orolig avdelning, vars patientmaterial utgöres av vuxna, obildbara sinnesslöa, skall kunna utföra annat än tillsyningsarbete. Det kan t. o. m. ifrågasättas, om detta är möjligt, ty avdelningsledaren är i lika hög grad som övrig personal utsatt för paBihang till riksdagens protokoll 1985. 8 saml. Nr 70-75. 1