Sida:RD 1935 23.djvu/383

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

.'slolinm'r i l-'ör.\-lu lmmn|ur<>n, Nr 83. 9 Nr 83. Av herr Bergman m. fl, om ökat anslag till understöd dt den svenska folklzögskolun i Birkas inom republiken Estland. Svenska staten understödjer, som bekant, den svenska folkhögskolan i Birkas i republiken Estland. I nämnda land förefinnas sedan långliga tider tillbaka vid sidan av landets estniska huvudbefolkning vissa folkminoriteter, huvudsakligen tyska, ryska och svenska. Den svenska befolkningen är bland dessa minoriteter den minsta: den består av mellan sju- och åttatusen personer, vilka bo dels på ön Wormsö och vissa andra öar vid nordkusten samt på den lilla ön Runö längre söderut i havet utanför Rigaviken, dels ock inom Nuckö församling vid Estlands nordvästra kust, varjåmte några hundratal äro bofasta i huvudstaden Tallinn (Reval). Inalles finnas i landet fyra svenska kyrkoförsamlingar däribland en i huvudstaden. Birkas folkhögskola är belägen inom Nuckö församling, vilken till ungefär hälften består av svensktalande befolkning, och ligger i närheten av den nästan uteslutande av svenskar (cza 2500) bebodda ön Wormsö, huvudsåtet för den svenska folkspillran i landet. Dessa svenskar hava genom seklerna med beundransvård seghet bevarat sina svenska seder och ett svenskt språk i en ålderdomlig dialektform som varit föremål för flera svenska språkforskares studium (vår nuvarande huvudkännare av det svenska estlandssvenska språkets skiftningar och historiska utveckling är seminarierektorn, förutvarande docenten dr Gideon Danell i Uppsala). Den svenska befolkningen på landsbygden lever under synnerligen torftiga förhållanden men har under ihärdigt arbete med jordbruk och fiske bibehållit sig genom tiderna, visserligen numera minskad i antal i jämförelse med forna tider, men dock under tiden efter världskriget tämligen konstant till antalet. Den estniska staten lämnar den full frihet att utveckla sin egenart och understödjer i viss mån även de svenskspråkiga skolorna, men av statsekonomiska skäl kan detta understöd ej vara tillräckligt, framför allt icke för sådana överbyggnader på folkskolan som en folkhögskola. Som förut är nämnt åtnjuter folkhögskolan, som kanske snarast bör betecknas som en lantmannaskola, ett svenskt statsunderstöd, vilketvunder en längre följd av år utgått med femtusen kronor årligen. Den står under en styrelse, bestående av styrelsen för den svenska kulturföreningen i Tallinn "Svenska odlingens vänner", och dess inspektor är Sveriges officielle representant i Tallinn, friherre A. Koskull. Folkhögskolans rektor Fr. Erlund är agronom. Undervisning meddelas förutom i jordbruks- och trädgårdstekniska ämnen, lantbruksekonomi och