2 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 15. Beträffande det önskemål, som avses i motionernas punkt 1, syntes det lantbruksstyrelsen som om de i allt flera former utgående statsbidragen till jordbruksförbättringsarbeten givit anledning till att jordbrukarna i mindre omfattning visade sig intresserade av att utnyttja möjligheterna att genom anlitande av statslån erhålla den för visst ändamål behövliga kapitaltillgången. En utredning kunde därför enligt styrelsens uppfattning anses nödvändig, och därest en sådan icke i annan ordning komme till stånd, torde styrelsen hava anledning att framdeles upptaga frågan till förnyat övervägande. Vad härefter de önskemål, som avses i motionernas punkt 2 anginge, förmenade lantbruksstyrelsen, att en utredning i syfte att minska antalet anslagsrubriker för ifrågavarande förbättringsarbeten, i händelse av positivt resultat, givetvis komme ett leda till en viss utjämning. Emellertid torde en genomgående likformighet här knappast vara ändamålsenlig eller önskvärd. I vissa fall, såsom i fråga om ställande av säkerhet för utlämnade lån, torde det för övrigt närmast ankomma på de låneförmedlande organen själva, i regel hushållningssällskapen, att verka för största möjliga likformighet. I anledning av hemställan, som återfinnes i motionernas pzmkt 3, ifrågasatte lantbruksstyrelsen, om icke åtminstone beträffande bidrag och lån från anslag och fonder, över vilkas användning styrelsen utövade kontroll, tillfredsställande frihet att disponera tillgängliga anslags- och lånemedel redan förelåge. Det i motionernas punkt 4 uttalade önskemålet vore enligt lantbruksstyrelsens uppfattning berättigat. Emellertid torde det ankomma på vederbörande understödsförmedlare att själv tillgodose detsamma. Att genom direkta föreskrifter eller genom anvisande av särskilda statsmedel för ändamålet åstadkomma ökad upplysningsverksamhet torde knappast kunna anses skäligt eller lämpligt. lantbruksstyrelsen uttalade sig jämväl i sitt utlåtande rörande det spörsmål, som avses i motionernas punkt 5, och erinrade därvid, att styrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 september 1933, i samband med framställning om anslag till höjande av det mindre jordbruket, framhållit betydelsen av premielåneverksamheten, som under år 1933 inskränkts till viss speciell premiering i Västerbottens och Norrbottens län, samt äskat medel till ändamålet för budgetåret 1934/1935. Departementschefen hade emellertid funnit det svåra statsfinansiella läget lägga hinder i vägen för att att då frångå den tidigare tillämpade begränsningen av verksamheten. I fråga om i motionernas punkt 6 framställda önskemål erinrade lantbruksstyrelsen, att därigenom närmast hushållningssällskapen skulle komma att tillgodoses genom anslag för speciellt ändamål. Det kunde emellertid starkt ifrågasättas, om sådan form för understödjande av hushållningssällskapen i deras verksamhet till jordbrukets främjande vore riktig. Därest hushållningssällskapen icke kunde fullgöra ifrågavarande del av sin verksamhet med utnyttjande av tillgängliga medel, syntes det lämpligast att höja sällskapens allmänna anslag. Vad slutligen anginge det i motionernas punkt 7 uttalade önskemålet om förenkling i fråga om kontrollen över stödverksamheten, förklarade lantbruksstvrelsen, att. åtminstone ifråga om de under styrelsens kontroll stående anslag och fonder, de förenklingar beträffande redovisning vidtagits, som lämpligen kunde genomföras.
