Jordbruksutskottets utlåtande Nr 35. 8 ställdes, att riksdagen måtte anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes lata utreda, i vad man lagstiftning borde och kunde förebygga de olägenheter. som industriella verk ofta förorsakade kringliggande bygd genom förorening av vatten och luft. I anledning av dessa motioner beslöt riksdagen att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning av hithörande frågor. I skrivelse den 11 april, nr 52, framhöll riksdagen, att vad som, enligt riksdagens mening, stode mest hindrande i vägen för ett tidsenligt ordnande av vattnets och luftens skyddande mot föroreningar, vore dels bristen på Ollßrfiska Pflrsoner, kompetenta att sakkunnigt och praktiskt bestämma vad i varje speciellt fall behövde åtgöras för att avhjälpa ett genom industriell anläggning uppkommet missförhållande, dels, och detta måhända i främsta rummet, saknaden av en klar och verksam lagstiftning i ämnet. En tidsenlig fabrikslagstiftning, omfattande de industrier, med vilkas drift följde hälsomenliga verkningar för den kringliggande trakten, syntes riksdagen tvivelsutan vara ägnad att i väsentlig mån förekomma de besvärande föroreningar av luft och vatten, vilka på senare tid visat sig mer och mer åtfölja fabriksdriften. Sedan vissa infordrade yttranden över berörda riksdagsskrivelse avgivits, uppdrog Kungl. Maj:t den 12 juli 1907 åt en för revision av lagstiftningen om jords torrläggning tillsatt kommitté (dikningslagskommittén) att verkställa utredning och avgiva förslag rörande ätgärders vidtagande till förebyggande av olägenheter genom vattens förorenande. Efter det riksdagen i skrivelse den 25 april 1908 hemställt att Kungl. Maj:t täcktes snarast möjligt låta utan samband med annan fråga verkställa utredning rörande förebyggande av de olägenheter, som industriella verk ofta förorsakade kringliggande bygd genom luftens förorenande, lämnades den 15 maj samma âr uppdrag åt kommittén att verkställa denna utredning. I ett av lagberedningen den 9 oktober 1909 avgivit förslag till jordabalk m. m. hava hithörande frågor upptagits till behandling i samband med utredning om rättsförhållandet mellan grannar. Iagberedningen föreslog därvid införandet av ett stadgande av följande allmänna innebörd: "Ej må någon nyttja sin fastighet på sådant sätt, att granne utöver vad i orten är vanligt kommer att besväras av rök, gnistor, hetta, buller, skakning, stank eller annat dylikt och att därav för honom uppkommer märkligt men vid nyttjandet av hans fastighet." Angående sådan anläggning för industriell verksamhet, som för granne medförde men av nu nämnd beskaffenhet, förutsatte lagberedningen, att särbestämmelser skulle införas. Iagberedningen anförde härom vidare i huvudsak följande. Den föreslagna huvudregeln för bedömande av grannes rätt mot granne skulle, om den obetingat genomfördes, verka i hög grad förlamande på landets industriella utveckling. Väl borde det icke ifrågasättas att på grund av denna utvecklings betydelse i nationalekonomiskt hänseende utan vidare uppoffra den ledande grundsatsen, så snart den komme i strid med ett industriellt intresse. Men det maste tillses, att, så vitt ske
