8 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41. genom upptagande av årliga avgifter av fiskarena. För budgetåret 1935/ 1936 har lantbruksstyrelsen emellertid hemställt om anvisande av statsmedel av hela. det beräknade beloppet 45,000 kronor.Över lantbruksstyrelsens utlåtande och förslag hava yttra/nden avgivits av statskontoret och länsstyrelserna i rikets kustlän ävensom av svenska ostkustfiskarnas centralförbund, svenska västkustfiskarnas centralförhund, Malmöhus läns havsfiskeförening och Smygeortens fiskeriförening. I flertalet yttranden har lantbruksstyrelsens förslag om inrättande av en statens fiskredskapsfond principiellt förordats eller lämnats utan erinran. Beträffande utformningen av lantbruksstyrelsens förslag hava emellertid i flera avseenden framställts erinringar. Med få undantag har i yttrandena vidare givits uttryck åt den uppfattningen, att försäkring av fiskebåtar icke nu borde göras till föremål för statsåtgärder. Departementschefen har beträffande frågan om försäkring av fiskredskap anfört: "Såsom i det föregående berörts hade 1931 års riksdag vid sitt beslut om utredning i förevarande avseende närmast för ögonen anordnandet av en försäkring av fiskredskap genom ömsesidiga försäkringsbolag, vilka vid inträffade större förluster skulle kunna erhålla understöd av statsmedel. En dylik anordning torde principiellt sett äga betydande företräden framför varje annan form av statshjälp på ifrågavarande område. Utredningen i ärendet synes emellertid hava givit vid handen, att en fiskredskapsförsäkring med hänsyn till de svårigheter av skiftande art, som därvid möta, åtminstone för närvarande äger ytterst ringa utsikter att utan orimligt stora ekonomiska uppoffringar från statsverkets sida kunna med framgång genomföras. Åtgärder för främjande genom statsbidrag av sådan försäkring hava också praktiskt taget enhälligt avstyrkts i de i ärendet avgivna yttrandena. Då jag sålunda icke anser mig kunna nu förorda statsåtgärder i syfte att förmå fiskarena att genom försäkring bereda sig ersättning för förlust av eller skada å fiskredskap, vill jag ej därmed hava sagt, att icke statsmakterna i den utsträckning så lämpligen kan ske böra stödja en efter ekonomiskt sunda principer avvägd och i övrigt ändamålsenligt anordnad försäkringsverksamhet. Frågan huruvida dylikt stöd bör lämnas torde emellertid få avgöras från fall till fall. Skulle sålunda exempelvis fiskarena inom en viss trakt finna med sin fördel förenligt att till skydd mot förlust av eller skada å fiskredskap organisera en privat försäkringsrörelse och härför anse sig i behov av bistånd från statens sida. torde framställning i ämnet få göras hos Kungl. Maj:t, som torde, därest framställningen finnes böra bifallas, för riksdagen framlägga det förslag. vartill förhållandena kunna föranleda" Departementschefen har funnit uppenbart, att ett behov föreligger av möjlighet till statsunderstöd vid redskapsförluster. Då nödhjälpsfondens tillgångar nu i det närmaste äro slut och eventuell reservation å det inledningsvis berörda, av 1934 års riksdag beviljade anslaget avsetts för annat ändamål (jämför utskottets utlåtande nr 40). blir ny medelsanvisning erforderlig. Angående den form, vari fortsatt understödsverksamhet bör bedrivas, har departementschefen anfört:
