Jordbruksutskottets utlåtande Nr 49. 19 nomföra egnahemsföretaget tack vare stor sparsamhet, arbetsamhst och ekonomisk omtanke från såväl låntagarens som hans hustrus sida. . Genom förevarande riksdagsmotioner 1:25 och II: 59 har nu det kravet vunnit aktualitet, att åtgärder från statens sida borde vidtagas för att möjliggöra förvärv av eget jordbruk för arbetare på landet såsom torv pare, statare och med dem likställda, vilka på grund av stor försörjningsplikt icke kunnat hopspara det kapital, som erfordras för erhållande av egnahemslån. Det har därvid framhållits att för personer med lantarbetarnas begränsade inkomster ställer det sig, om barnskaran är stor, ofta mycket svårt för att icke säga omöjligt att inom rimlig tid hopspara det kapital, som behöves för förvärvande av jordbruksegnahem. . 1 För egen del vill egnahemsstyrelsen understryka behovet av en anordning i den riktning motionärerna föreslagit. Vad särskilt angår lantarbetarna, torde dessa intaga en i ekonomiskt hänseende i viss mån eftersatt ställning. I många fall torde det lör närvarande ej kunna påräknas, att en lantarbetare, som kanske tidigt bildat familj, förmår höja sig till en mera oberoende och förbättrad ställning för sig och familjen. Det synes sålunda vara en angelägenhet av vikt att för berörda arbetarkategorier söka bereda ökade möjligheter till förvärv av egna jordbruk och därmed för> sätta dem i socialt och ekonomiskt gynnsammare livsvillkor. Att åt.- gärder i detta syfte äro ägnade att främja en positiv 'politik i landets befolkningsfråga, torde vara otvivelaktigt. Medan styrelsen sålunda är ense med motionärerna i vad angår det i motionerna uttalade syftet, vill styrelsen i fråga om sättet för detta syftemåls ernående göra vissa erinringar. Den av motionärerna föreslagna formen för en hjälpanordning i nu ifrågavarande avseende, nämligen fyllnadslån å 1/. av lägenhetens värde, kan fylla avsett behov endast i sådana fall, där låneförmedlaren beviljar egnahemslån till högsta möjliga belopp eller °/« av lånevändet. Erfarenheten i lånerörelsen har ådagalagt, att låneförmedlarna, som gentemot staten svara för lånens återbetalning, ur säkerhetssynpunkt merendels hålla egnahemslånen på en lägre nivå än "lt av verkliga värdet, 'i allt fall är en försiktig lånepolitik förefintlig hos vissa låneförmedlare. Härtill kommer, att å lägenheter med skogsvärde utöver husbehov skogens värde i regel icke medräknas vid egnahemslånets tillmätande. Från denna utgångspunkt vill egnahemsstyrelsen ifrågasätta; huruvida deni motionerna föreslagna låneformen såsom ovillkorligen begränsad till 'le av lånevärdet är den' mest lämpliga. Det torde enligt styrelsens mening böra övervägas, huruvida icke någon form av räntelria lån utan angivna begränsning bättre lämpar sig för ändamålet genom den möjlighet, som öppnas för en smidigare tillämpning. Behovet av en smidigare tillämpning framträder enligt styrelsens mening jämväl av annan anledning. En särskild hjälp från statens sida torde nämligen vara önskvärd och erforderlig även i sådana fall, där en innehavare av egnahemslån med stor familj på grund av stor försörjningsplikt befinner sig i ekonomiska svårigheter. Här är det visserligen ej fråga om hjälp till erhållande av eget jordbruk utan nödvändig hjälp till behållande av ett sådant. Styrelsen anser, att man i förebyggande Sgjfte i särskilda fall borde kunna lämna det avsedda understödet åt nu åsyftade personer, vilka eljest kunna befaras komma att snart tillhöra den kategori av jordlösa arbetare, vilka enligt förevarande motioner äro avsedda att erhålla hjälp. 1 nu åsyftade fall lämpar sig givetvis
