Jordbruksutskottets utlåtande Nr 58. 3 och dels i motionen II:322 sådan ändring av gällande bestämmelser, att endast den, vars brukningsdel omfattade större areal odlad jord än 20 hektar, skulle behöva visa särskilda skäl för att erhålla bidrag. Jordbruksutskottet hemställde i utlåtande (nr 79) i anledning av motionerna, att dessa icke skulle föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet hänvisade till en vid utlåtandet fogad tabell över älgskadefonden under åren 1931-1933 samt erinrade därvid, att då de under år 1933 influtna medlen icke ens varit tillräckliga för en älgskadereglering enligt gällande bestämmelser, det näppeligen kunde vara välbetänkt att medgiva fondens användning vare sig jämväl till jaktvårdande åtgärder eller till en utvidgad älgskaderegleringsverksamhet. En uppdelning av fonden ä länsfonder skulle för reglering av älgskadorna inom de län, där de influtna avgifterna icke försloge, erfordra ett vida större anslag än det yrkade å 20,000 kronor. Av rent principiella skäl motsatte sig utskottet därjämte, att statskassan anlitades till reglering av älgskador, så länge behovet kunde fyllas med älgskadefondens egna medel. I en vid utskottsutlåtandet fogad reservation hemställde sju av utskottets ledamöter om sådan ändring i gällande bestämmelser, som jordbruksutskottet vid 1933 års riksdag föreslagit. Vid behandlingen av ärendet i riksdagen biföllo båda kamrarna utskottets hemställan. Av de nu föreliggande framställningarna avse motionerna l:107 och II: 239 en uppdelning av fonden samt medlens användning även till jaktvårdande åtgärder. I motionen II: 63 framhålles, att trädgårdsodlare kunna lida betydande förluster genom skadegörelse av älg i trädgårdsanläggningar. Motionären finner det orättvist, att trädgårdsodlarna äro uteslutna från möjligheten att erhålla bidrag ur älgskadefonden, samt föreslår därför sådan ändring av bestämmelserna för fonden, att bidrag även må kunna utgå för skador av nu antydd beskaffenhet. Vad slutligen angår motionen II: 142, har däri anförts, att älgskadefondens tillgångar torde medgiva, att ersättning för älgskador tillerkändes jämväl innehavare av jordbruk, vilkas åkerareal överstege 15 hektar. Motionären har därför föreslagit sådan ändring av gällande bestämmelser, att endast den, vars brukningsdel omfattade större areal odlad jord än 50 hektar, skulle behöva visa särskilda skäl för att erhålla bidrag. Utskottet vill erinra, att en allsidig utredning angående ny jaktlagstiftning för närvarande pågår. I samband med denna utredning, som avses skola vara slutförd så snart, att därav betingade förslag kunna föreläggas 1936 års riksdag, torde jämväl frågan om älgskadefonden upptagas till prövning. Med hänsyn härtill anser sig utskottet icke böra föreslå vidtagande av någon åtgärd i motionernas syfte. Under åberopande av det anförda hemställer utskottet, Utskottet.
